Vårfrukyrkan

Invigningsår: 2005
Arkitekt: Lars Bjursten.
Sevärdheter: Tak- och altarmålning av Laris Strunke.
Orgel: Walter Thür Orgelbyggen, Torshälla, 1982, 14 stämmor. Flyttad och ommålad 2005.

När Fruängen i slutet av 1950-talet växte fram som stadsdel byggde Brännkyrka församling ett kyrkcentrum med verksamhetslokaler av olika slag. Kyrkcentret ritades av arkitekt Sven Hesselgren och invigdes 1963. Det kyrkorum som var planerat och som fanns med på Hesselgrens ritningar förverkligades emellertid aldrig.

Efter en motion i kyrkofullmäktige 1999 om en ny kyrka i Fruängen utlystes en arkitekttävling våren 2003. Nära 200 förslag inkom. Vinnare blev förslaget ”Sub tecto, sub divo” (under taket, under himlen), inlämnat av zuezarkitekter ab genom Lars Bjursten och medarbetaren Kerstin Holmer. Första spadtaget togs i december 2004. Till projektledare utsåg församlingen Bengt Mattsson, Bryggan Fastighetsekonomi. Namnet Vårfrukyrkan syftar på Maria, Jesu moder, och knyter an till Fruängen, där alla gator är uppkallade efter kända kvinnor.

Generalentreprenör har NCC varit med en stor mängd underentreprenörer. Byggnaden är uppförd i platsgjuten betong. Ett kors i ”blödande” stål är den enda utsmyckningen på fasaden. Högt placerade glaspartier i öster och norr och i taket släpper ner ljus från ovan. Väggarna öppnar sig utåt som händer lyfta mot himmelen i bön. Konstnären Laris Strunke har utfört den 100 kvadratmeter stora takmålningen och målningen på korväggen. Den konstnärliga utsmyckningen möjliggjordes genom ett generöst bidrag av Wicanderska fonden, Konstakademien. Arkitekt Chet Kanra har utformat altare, dopfunt och ambo, tillverkade i stål och sten. Walther Thür-orgeln, som tidigare gjort tjänst i ”kyrksalen”, är nu anpassad färgmässigt för det nya kyrkorummet. Genom ett stort fönster i norr blickar man ut på klostergården. En sten i svart granit fångar upp regnvattnet från taket och leder det till en damm i mitten av gården. Från klocktornet ljuder två klockor, den ena skänkt av församlingens Lekmannakår och avsedd för en kyrka i Västertorp som aldrig blev byggd, den andra en gåva av Fruängens kyrkliga syförening 1963. Denna klocka bär inskriptionen:

”LOVEN MED MIG HERREN
LÅTOM OSS MED VARANDRA
UPPHÖJA HANS NAMN”

Informationen nedan är under omarbetning för att passa i det nya sammanhanget!

Mariasalen och övriga församlingsbyggnader
Invigningsår: 1963
Arkitekt: Sven Hesselgren.
Sevärdheter: Krucifix i silver och blå emalj av Sigurd Persson

De övriga byggnaderna är klädda med rött fasadtegel. Entren till gamla kyrksalen (Mariasalen) är belägen i en låg utbyggnad med flackt sadeltak. I entréfasadens spetsformade gavelparti finns fyra liggande, rektangulära fönster som på tre sidor omges av plattor i olika gröna nyanser. Mariasalen är orienterad i öst-västlig riktning och förefaller av exteriören att döma att ha ett sadeltak med förskjuten spets. Salens södra del utgörs emellertid av en scen, vilket innebär att det grå eternitklädda taket sluttar ner fran scendelen. I taket finns 16 fönsterförsedda takkupor i grupper om åtta. De vitmålade tegelväggarna ar nertill försedda med en hög panel i ljus åländsk ek. Mariasalen kan skärmas av från den nya kyrkan genom väldiga ekväggar som med hjälp av hydraulik lyfts upp ur golvet.

Det gamla altaret är fristående och tillverkat av grå granit.

Fundamentet är grovhugget medan bordsskivan är polerad. I bordet på en hållare står ett kraftfullt krucifix, där korset är av silver och Kristusfiguren av blå emalj. På båda sidor om krucifixet står två silverljusstakar - allt formgivet av Sigurd Persson. På väggen bakom altaret hänger en yllevävnad, "Golgata", i milda pastellfärger. Den är komponerad av Elisabeth Brenner-Remberg. I koret finns en ambo som, liksom dopfunten, är tillverkad av samma ljusa åländska ek som panelerna och dörrarna. Bänkinredningen består av hopkopplingsbara stolar av stålrör med svart plastklädsel på rygg och sits.