Slaget vid Brännkyrka 500 år

I år är det 500 år sedan slaget vid Brännkyrka. Den 27 juli 1518, mitt i blekheta sommaren, kämpade trupper mot varandra just här. Brännkyrka kyrka var rest, brunnen och återbyggd sedan flera sekler, redan då. Den står här än idag. Att ha hemortsrätt till en historisk plats är inte alla på jorden förunnat. Vi högtidlighåller att vi har det, med medeltidsmässa och tidstypisk musik. Men vad hände egentligen för 500 år sedan? Vad slogs de om?

Målningen ovan finns i Vasakoret i Uppsala domkyrka. Slaget om Brännkyrka spelade roll både för nationens framväxt och för reformationen. Svenska kyrkans och Sveriges historia är intimt sammanvävda. Det ena gav det andra, och mycket hängde ihop i den dåtida maktens vindlingar.

Slaget vid Brännkyrka stod mellan svenska upprorstrupper och unionstrupper. Bakgrunden till slaget är att Sverige sedan 1300-talet varit medlem av Kalmarunionen som omfattade hela Norden. Maktkamper böljade fram och tillbaka och det fanns ett utbrett missnöje med höga skatter. Det var oroligt i den sönderfallande unionen och till slut upplöstes den helt och hållet.

En central gestalt i skeendet var Sten Sture den yngre. Han var en av rikets stormän och riddare och valdes till Sveriges riksföreståndare. En maktkamp pågick mellan honom och den katolske ärkebiskopen Gustav Trolle. Påven Leo X hade gett ärkebiskopen sitt skydd, viss makt, Almare-Stäkets borg med län samt rätt att hålla trupp. Borgen låg vid norra Mälarens stränder, vid vattenleden mellan Uppsala och Stockholm och vid landsvägen mellan Västerås och Stockholm. När Trolle var nere i Rom passade Sten Sture på att dra in länet. Ärkebiskopen kommer hem och förbereder sig på strid. Ett par år före Brännkyrkaslaget anfaller Sten Sture borgen. Han avsätter och fängslar Trolle samt river borgen. Det var bara påven som fick göra sådant, och Sten Sture blev därmed bannlyst och förklarades vara kättare. Händelsen användes senare som anledning till Stockholms blodbad.

Brännkyrkaslaget började med att den danske kung Kristian hade inlett en belägring av Stockholm i midsommartid år 1518. Sten Sture den yngre kom tågandes söderifrån med en armé för att försvara Stockholm. Kung Kristians trupper bröt då upp från Södermalm och tågade söderut för att möta Sten Stures armé. Man vet inte säkert var slaget exakt stod, men mycket pekar på att det i huvudsak utspelades på Årstafältet som Göta landsväg går över. Uppgifter finns att slaget utspelar sig vid och på sumpmark omgiven av bevuxna höjder mellan Årsta gård och Brännkyrka kyrka. Det danska tunga rytteriet ska bland annat ha fastnat i sumpmarken med sina hästar och rustningar. Slaget kan ha varit utspritt och det finns också uppgifter om strider till exempel vid Rågsved. Eventuellt deltog en ung Gustav Vasa i slaget. Det har senare i propagandan framförts att Gustav Vasa skulle ha fört huvudbaneret under slaget, men många forskare menar att detta inte är särskilt troligt. Slaget slutade med att Sten Stures trupper vann.

Två år senare faller kung Kristian in i Västergötland med en stor här. Sten Sture möter honom med sin armé på sjön Åsundens is. Sten Sture får sitt ena knä krossat av en kanonkula och hans armé flyr. Sten Sture körs med släde mot Stockholm, men kommer aldrig fram utan dör på Mälarens is. I samband med Stockholms blodbad grävs hans lik upp och bränns. Anledningen till detta var att påven bannlyst honom som kättare. Han har ett gravmonument på Katarina kyrkogård. Historien fortsätter med Gustav Vasa och reformationen. Svenska kyrkan blir en evangelisk-luthersk kyrka. Dessa blodiga händelser visar också att reformationen i Sverige inte enbart handlade om vad som var ”den rätta läran”. Den handlade också om pengar och makt.

I slutet på juli kommer vi att uppmärksamma 500-årsminnet av slaget i Brännkyrka. Det blir både en konsert med medeltids- och renässansmusik den 26 juli, och en medeltidsmässa som låter oss få en glimt av historien den 29 juli. Välkomna!

Magnus Hellström