Porträtt

Foto: Håkan Flank

När Yonas mötte sin första dator sa det ”klick”. Och på den vägen är det. Idag jobbar han i Brännkyrka, Hägerstens och Skärholmens församlingar som IT-ansvarig.

Yonas lever två spännande liv i ett – tack vare flykten till Sverige

Att se möjligheter istället för svårigheter. Att vara envis och målmedveten. Att gilla folk och våga ta kontakter. Tre saker som hjälper en bra bit på vägen när man kommer som flykting till ett nytt land. Yonas Habtit från Eritrea har just de här egenskaperna. Det öppnade vägar till ett helt nytt liv – där datorer spelar en viktig roll.

Han skulle bli flygmekaniker och hade just påbörjat sin utbildning. Så blev han utpekad som misstänkt gerillakämpe och sattes i etiopiskt fängelse. Efter ett halvår blev han villkorligt frigiven men insåg att han när som helst kunde åka in igen. Det var 1988.

Yonas Habtit berättar odramatiskt om sin resa till Sverige över Sudan och Italien.

– I slutet av 1990 blev jag ledsagad av en italienare till Arlanda. Det sista han gjorde var att ta mitt falska pass, sedan såg jag honom inte mer.

Med Arlandapolisens hjälp kom Yonas som asylsökande till en förläggning i Skarpnäck. Kort därefter placerades han på Gotland.

– Där var kallt, blåsigt och mörkt. Då tänkte jag faktiskt att det nästan vore bättre att åka tillbaka. Mitt enda mål blev att lära mig svenska, hur skulle jag annars kunna leva här?

 

Han hade ingen lust att vänta på uppehållstillståndet, som krävs för att flyktingar ska erbjudas svenskundervisning. Tillsammans med två landsmän köpte Yonas ett engelsk-svenskt lexikon och började översätta glosor. Och så har han fortsatt. Han satsade allt på att komma in i samhället.

– Som invandrare måste man veta att bollen är ens egen, säger han. Man måste våga ta kontakt, visa att man vill vara delaktig.

Bollen, ja. En dag var Yonas ute på en löparrunda i Nyköping, där han så småningom bosatt sig. Han kom förbi en fotbollsplan där några tränade. Det såg kul ut, så han gick fram och frågade om han fick vara med. Det fick han, och i laget blev han kvar. Han har många kompisar, alla svenska.

Yonas har från start ställt krav på sina kommunala handläggare och arbetsförmedlare. Han ville snabbt lära sig språket, utbilda sig och börja jobba. Som tur är mötte han förståelse och fick tidigt möjlighet att läsa på Komvux – i en klass med bara svenskar.

– Det var jättejobbigt, medger Yonas leende. Svenska och samhällskunskap i synnerhet. Men jag gav mig tusan på att klara det.

Han tog med sig samhällskunskapsboken till biblioteket, översatte hela boken först till engelska, vidare till tigrinja och så tillbaka till svenska igen. Sedan satt den.

 

På komvux fanns också ämnet data. Och när Yonas mötte sin första dator sa det ”klick”. Han blev kompis med flera av killarna som undervisade i data. Via en fotbollskompis lyckades han köpa sig en begagnad dator att skruva med på fritiden.

När en av Komvuxlärarna slutade på våren 1994 erbjöd skolan Yonas vikariatet. Och sedan har det rullat på. Han fick uppdrag på uppdrag, som datalärare och teknisk konsult, på Komvux, utbildningsföretag och studieförbund. Oftast hade han flera på gång samtidigt.

Med den bakgrunden passar Yonas bra för sitt nuvarande jobb i Svenska kyrkan. Han är anställd som IT-ansvarig av Brännkyrka kontrakt, och alternerar mellan församlingarna Brännkyrka, Hägersten och Skärholmen. Han har alltså tre arbetsplatser – och är en uppskattad medlem av tre arbetslag.

I Eritrea finns mamma, brodern och en syster kvar. Yonas andra syster bor i Italien. Idag är Eritrea självständigt och han skulle kunna flytta tillbaka, men han ”känner sig svensk”.

- Jag återvände till Eritrea för första gången 1993. Det kändes skönt, men det var skönt att komma tillbaka till Sverige också. Drömmen är väl att jag kunde bo i Eritrea och ”göra min grej” där, och bo i Sverige åtminstone på somrarna. Det blir så, att man skapar sig två liv och längtar hem oavsett var man är. Och det är klart att det var tråkigt att behöva fly, men jag fick en massa möjligheter också.

Kari Malmström