Porträtt

Foto: Håkan Flank

Kyrkopolitikern Yngve Klintmalm har många järn i elden.

”Jag är bara en ’vanlig Svensson’
– som råkar vara nyfiken...”

Han är tekniker och rationalist, vill veta hur allting fungerar – men har samtidigt utrymme för det gudomliga, det ogripbara. Yngve Klintmalm gillar att lösa problem, att förbättra, förändra, skapa nytt. Det är sällan han ger upp, och på varje förverkligad idé går det hundra nya. Själv tycker han att han bara är en ”vanlig Svensson” – som råkar vara nyfiken! Livet är spännande så det gäller att ta tillvara varje dag.

Yngve tar emot hemma på Bromsvägen i Älvsjö. Man får leta sig upp till huset, det ligger dolt från vägen bakom ett annat, större. I vardagsrummet vittnar åtskilliga hyllmeter böcker om familjens många intressen. Bakom vardagsrummet väntar en oas, ett litet blomsterrum som Yngve byggde förra sommaren.

Solen flödar in. Konstigt nog ser de små fönstren i den översta raden smutsiga ut...? Yngve visar och förklarar:

– Det är flygfoton etsade på glas. Titta här, här är mitt föräldrahem!

Föräldrahemmet ligger i Strömsnäsbruk, söder om Ljungby. Sin småländska har Yngve bevarat, trots att det snart gått 60 år sedan han flyttade. 1948 började han jobba på Rikets Allmänna Kartverk som nyutbildad lantmäteriingenjör.

En vittberest pionjär

Till en början var arbetet som ”kartritare” inte så intressant som han hoppats. Men i den dynamiska efterkrigstiden utvecklades nya metoder. Yngve kom att bli en av pionjärerna inom området fotogrammetri. Det kan enkelt förklaras som en metod att tolka och mäta flygfoton för att omvandla dem till tredimensionella kartor.

Sedan rullade det på. 1953-54 bodde han och hustrun Inga på Island, sedan Yngve blivit ombedd att bygga upp en fotogrammetriverksamhet där. Så rekryterades han till Vägverket, och efter några år startade han en konsultfirma tillsammans med en kollega. Han var ute på uppdrag världen över, i Sydamerika, Afrika, Mellanöstern...

1962 hade familjen, som nu också omfattade fyra barn, flyttat till Älvsjö.

– Vi bodde i det stora huset här nedanför och hade firman i bottenvåningen. Senare gick firman upp i ett större konsortium, då styckade vi av tomten och byggde ett mindre hus häruppe.

Parallellt med arbetet engagerade sig Yngve i handikapprörelsen. Han hade själv två barn med funktionshinder. Neurosedynkatastrofen i början på 60-talet hade gjort frågan om handikapp och barn brännbar för alla. Vilka möjligheter hade de funktionshindrade barnen? Yngve ville veta mera.

– Jag märkte till min fasa att det i princip inte fanns några handikapphjälpmedel för barn.

En brist som utmanade Yngves uppfinnarådra. Tillsammans med en kompis utvecklade han ett robust, lättskött eldrivet fordon för barn, liksom en eldriven rullator.

– Det är faktiskt ofta otroligt enkelt att kompensera funktionshinder, bara man tar fram bra hjälpmedel. Ta min dotter till exempel – hon saknar ben, men hon kör bil perfekt!

De handikapphjälpmedel Yngve var med och konstruerade under 60- och 70-talen tillverkades aldrig i några större serier, men flera barn hann de ändå hjälpa till en lite enklare uppväxt.

– Det var en förlustaffär rent ekonomiskt, men man fick förverkliga sina idéer! Och vi bidrog definitivt till att öppna marknaden för handikapphjälpmedel.

Svårt att skapa opinion

Så småningom kom också det politiska intresset krypande. Yngve ville påverka samhället, skapa opinion. Med en politisk förankring skulle det kanske gå lättare, trodde han, och gick med i kristdemokraterna. Idag är han inte så säker på att hans möjligheter att påverka verkligen ökade. Det är svårt att som ”gräsrot” få gehör för nya idéer, antingen man försöker utifrån eller inifrån det politiska systemet.

I mitten på 80-talet, 60 år gammal, valde Yngve att gå i pension från yrkeslivet.

– Det fanns så mycket annat jag ville göra. Och jag hade mer att uträtta på handikappområdet!

Via Lions, som han också är aktiv i, började Yngve titta på de handikappades villkor i Baltikum. Eftersom ingen kan vara bäst på allt valde han att koncentrera sig på synskadade. Återigen märkte han hur man med enkla medel kan göra så mycket, bara man försöker.

Taktila bilder är bilder med nivåskillnader istället för linjer. Sådana framställer man genom att trycka eller rita en bild på ett specialpapper och bestråla det med infrarött ljus. När Yngve kom i kontakt med tekniken var den dyr och långsam.

Han uppfann en förbättrad och snabbare bestrålningsmaskin och kontaktade en tapettillverkare för att få fram ett billigare papper.

– Och kartor är ju min grej, så jag tog fram en världsatlas för synskadade på estniska, senare också på lettiska och litauiska.

Yngve har också gjort taktila kartor över Fruängens och Älvsjö centra och delat ut till synskadade. Just nu jobbar han på att ”väcka” de privata företagen och få dem att göra till exempel taktila prislappar.

En plats för lugn och ro

En man med många järn i elden – som faktiskt hinner vara kyrkopolitiker också. När Yngve 1995 kom in i Brännkyrka kyrkofullmäktige och kyrkoråd blev Fruängens kyrka – eller snarare bristen på kyrka – en av de frågor han kände starkt för.

– Den lokal vi har i Fruängen idag har inget av den karaktär jag förknippar med en kyrka. Jag är oerhört glad över att vi nu äntligen ska bygga ett riktigt kyrkorum. Ju äldre jag blir, desto mer säker blir jag på att vi människor behöver en plats att lugna ner oss på, att meditera i. Min dröm om den framtida kyrkan är att den alltid ska vara öppen, kanske ha på svag musik hela tiden, finnas tillgänglig för att ge ro och avkoppling.

– Jag tror på Gud, och tycker inte man behöver hålla på och analysera Jesu under och om de verkligen var möjliga. Visserligen är jag tekniker, men... det finns något mer, bortom vår fattningsförmåga. Jesu uppståndelse, den är ingen saga – den tror jag på fast jag inte kan förklara den.

Han brukar berätta för barnbarnen om sin bild om livet efter detta. Larven som kryper på grenen, först snabbt, sedan allt långsammare. Till slut spinner den in sig i en kokong och bara hänger där. Den verkar död. Men så sker undret, efter en tid öppnar den sig och ut kommer den vackraste fjäril.

– Som tekniker har jag alltid intresserat mig för att förstå universum. Det måste finnas fler dimensioner än längd, bredd, höjd och tid... Det är svårt att förstå det man aldrig sett. Jag vet ingenting om livet efter detta, men visst tror jag att det finns!

Kari Malmström