Porträtt

Hon är ett levande bevis för att Gud hör bön

Gud talar över alla språkgränser. Naomy Wambui kan visserligen ingen svenska men firar regelbundet gudstjänst i Brännkyrka församling.
– Jag är kristen och vill gå i kyrkan, förklarar hon. Så jag letade rätt på den närmaste kyrkan och gick dit.
Naomy bor just nu hos sin syster Jane i Östberga. Men egentligen hör hon hemma i den lilla staden Thika strax utanför Nairobi, Kenya. Hon kom till Sverige 2004 för att söka behandling för sin sköldkörtelsjukdom. För varje dag kommer hon nu lite närmare målet: att komma hem till Kenya och det viktiga arbetet där.

Naomys viktiga arbete därhemma handlar om att hjälpa, förändra och förbättra. Kenya är fortfarande ett fattigt land, det är inte självklart att alla familjer klarar av att mätta alla munnar. Dessutom har hiv/aids-epidemin slagit hårt. Många barn föds smittade. Många blir föräldralösa. Deras föräldrar dör i aids och barnen hamnar på gatan.

”Love thy neighbor” (älska din nästa) är namnet på den organisation där Naomy arbetar ideellt sedan många år. Systern Jane deltog också medan hon bodde i Kenya. ”Love thy neighbor” startades av pastorn i Naomys hemförsamling och arbetar på kristen grund. Naomy själv är en av de mest engagerade i styrelsen, vid sidan av sitt ordinarie jobb som sjuksköterska.

Frivilligarbete

– Vi driver ett center för utsatta barn i Upendo, ett slumområde strax utanför Thika, berättar hon. Nöden är stor därute – vissa barn har verkligen ingenting, ingen vuxen som tar hand om dem, ingenstans att ta vägen. Hos oss får de gå i skola, får mat, kläder och erbjuds också husrum.

Allt som ”Love thy neighbor” gör bygger på frivilligarbete, bidrag och gåvor. Resurserna räcker inte till allt de skulle vilja göra, men verksamheten växer för varje år.

2003 blev Naomy sjuk och en sköldkörtelrubbning konstaterades. Hon behandlades på sjukhus hemma i Thika, men fick kraftiga biverkningar av medicineringen. Läget blev kritiskt. Läkarna rekommenderade henne att söka vård hos specialister utomlands.

I Sverige fanns Jane, som i början på 90-talet lämnat Kenya sedan hon träffat sin blivande man, en Skanskamedarbetare på utlandsjobb. Numera är Jane änka, men har stannat i Sverige för dotterns skull.

– Jane fick kämpa för att få hit mig, säger Naomy. Flygbiljetter är dyra… Några vänner hjälpte också till, och i maj 2004 kom jag hit. Nu bor jag här på turistvisum och försöker få den medicinska hjälp jag behöver. Det har varit svårt, men jag har aldrig slutat be och hoppas.

Det svåra har handlat om pengar. Vård finns att få, men eftersom Naomy varken är flykting eller svensk medborgare så måste hon betala alla behandlingar själv – och vård är ännu dyrare än flygbiljetter. Med hjälp av den kenyanska kolonin i Stockholm lyckades systrarna samla pengar till en första operation, där Naomys sköldkörtel togs bort. Men ytterligare ingrepp behövs. Till följd av grundsjukdomen har Naomy bland annat fått problem med ögonen, som måste operereras om hon inte ska förlora synen.

Fick fin kontakt

Ungefär detta berättade Naomy för prästen Ann-Christine Janson, som hon träffade vid ett av sina första gudstjänstbesök i Brännkyrka kyrka. Det var i somras, när hon blivit tillräckligt stark efter operationen för att söka upp sin ”närmaste kyrka”. De båda fick fin kontakt och blev nyfikna på varandra.

– Det kändes så bra, säger Naomy. Jag hade bett till Gud att Han skulle skicka någon till mig, någon att prata med, någon som ville lyssna. Jag glömmer det aldrig – jag kände direkt i mitt hjärta att hon brydde sig om mig.

Under hösten har de blivit vänner och Naomy kommer nu också ofta till Fruängen, där Ann-Christine för det mesta jobbar. Naomy håller regelbunden telefonkontakt med församlingen och barnen hemma i Kenya. Så kommer det sig att de föräldralösa barnen i Thika nu inte bara ber för att Naomy ska bli frisk, utan också för ”pastor Ann-Christine and Fruangen church”!

Vågar tänka framåt

Jane och Naomy har fortsatt samla pengar, men vägen till ögonoperationen har verkat nästan tröstlöst lång. På Ann-Christines initiativ startade församlingen en insamling. I café Örtagården i Fruängen finns sedan ett par månader en kort presentation av Naomy samt en insamlingsbössa. Några tusenlappar har insamlingen gett än så länge.

Och så inträffade undret. Ann-Christine tog också kontakt med Stockholms stift och biskop Caroline Krook. Via den kontakten blir operationen möjlig. Det visade sig att en stiftelse kunde ge Naomy ett bidrag som täcker kostnaden.

Nu vågar Naomy tänka framåt. Hon vill bli frisk – för hon behövs hemma i Kenya. Både hon och Jane talar engagerat om det svåra läget i hemlandet. Hiv/aids-epidemin är inte på något sätt under kontroll, mycket måste göras.

– När aids kom visste vi för lite, säger Jane. Vi trodde att alla sjuka såg sjuka ut. Efter ett tag lärde vi oss att folk kunde se friska ut men ha en dödlig sjukdom ändå. Men många brydde sig inte om varningarna. Och när de väl började förstå allvaret så var det för sent.

Deras ena syster dog i aids, och det var då de började arbeta för ”Love thy neighbor”. När Jane flyttade till Sverige började hon bidra ekonomiskt istället.

Fått från mamma

Kenya och Sverige – två världar med olika villkor. Naomy och Jane berättar lite om sin uppväxt. Just dessa två systrar bodde under flera år hos sin gudfar som var förvaltare på en farm.

– Varje dag gick vi barfota fram och tillbaka till skolan. Det var ungefär lika långt som mellan här och Gullmarsplan!

I svenska Östberga känns skolpromenaderna väldigt avlägsna. Ändå har Jane och Naomy haft det förhållandevis bra. Totalt var de elva barn i syskonskaran och modern kämpade hårt för att alla skulle få en utbildning – vilket de också fick. Trots de många egna barnen hade deras mamma utrymme för att också ta emot fosterbarn.

– Det är väl från mamma vi fått den – viljan att dela med sig och hjälpa andra…

Så snart hälsan tillåter det kliver Naomy Wambui på planet hem. I Thika är hon efterlängtad. Där finns många nya utmaningar att ta tag i.

Kari Malmström