Porträtt

”Jag kan vara tuff om jag vill – för jag har Gud i ryggen”

Det kan vara svårt att vinna en debatt med Kerstin Fries, men ganska lätt att nå ömsesidig acceptans för att man tycker olika. Att var och en har rätt att tänka fritt är något Kerstin verkligen tror på. Att gå mot strömmen är hon inte rädd för. Det är över 20 år sedan hon valdes in för Folkpartiet i Brännkyrka församlings kyrkofullmäktige. In i kyrkorådet kom hon något senare. Förtroendeuppdragen visade sig vara så roliga att hon fortsatt ställa upp i val efter val. Men efter valet 2005 hoppas hon att yngre förmågor vill ta över.

Hemma hos Kerstin Fries hamnar man lätt vid köksbordet. Det är favoritplatsen, förklarar hon. Här har genom åren många hundra skrivningar rättats, politiska inlagor formulerats och notiser till församlingstidningen knåpats ihop. Kerstin har alltid varit en mycket aktiv person. Hon är en bekant profil för åtskilliga Brännkyrkabor.

Skrivningarna rättade hon under en nära 40 år lång lärarbana på ”Nya Långbrodal”, numera Johan Skytteskolan. Hon började där som specialklasslärare i början på 1950-talet. Men det var språk som lockade mest. I omgångar tog hon ledigt för att läsa in högskolebetyg i engelska, franska och tyska.

– Jag slutade inte jobba förrän jag var 66, för att jag trivdes så bra. Det är väl en merit, nu när skolan är så förtalad, att jag stannade ett extra år! Men jag märkte på slutet att det började bli dags. I engelska var det tydligt. Det fanns glosor som eleverna kunde men inte jag, sådant som handlar om sport och datorer och så...

Måste försöka påverka

Kerstin och maken Hans har varit församlingsbor nästan lika länge som Kerstin jobbat här. Numera bor de i Långsjö, men första adressen för dem och de tre barnen var ett radhus på Smyckegränd.

– Det var ett väldigt trevligt område. Vi får fortfarande inbjudningar från gamla grannar, fast det är 25 år sedan vi flyttade därifrån!

Tre barn, jobb och studier, före den utbyggda barnomsorgens dagar... Hans gjorde karriär och reste en hel del. Det var mycket på en gång – men ändå hann Kerstin börja nosa på politik också.

– Jag har alltid varit politiskt intresserad. Man måste försöka påverka sitt samhälle, det tycker jag. För mig har det varit självklart. Jag minns inte längre när jag gick med i Folkpartiet, det är väldigt länge sedan.

– Men jag är lite motvalls och följer absolut ingen partilinje. Både i kärnkraftsfrågan och EU-frågan tyckte jag tvärtom mot partiet, och det sa jag också. Och varför inte? Jag är ju liberal – jag får väl tycka vad jag vill.

Hon skrattar. Kerstin är bestämd i sina åsikter. Hon argumenterar lugnt men envist. För det mesta betraktar hon omvärlden med humor och distans. Hon verkar säker. Trygg. Är hon det?

– Vet du, det skulle jag aldrig vara utan Gudstro. Nu vet jag att jag har Gud i ryggen, då kan jag vara lite tuff om jag vill. Gud är för mig en kraft, någon som alltid är närvarande i mitt liv.

De flesta har en tro

– Vi i Sverige har gjort oss kända för att vara ”icke-religiösa”– kanske för att vi haft det så bra. Jag minns när det var krig, hur man samlades hela kyrkorna fulla till fredsbön. Samtidigt vet vi ju att väldigt många människor är privatreligiösa, har en tro på någonting. Tänk hur generösa folk är vid insamlingar till exempel. Jag tror inte att människor ger för att känna sig ”duktiga”, utan av medkänsla. Och medkänsla, det är en religiös känsla, menar jag.

Kerstin går ofta i kyrkan, besöker gärna konserter och deltar i gudstjänster. Här som i mycket annat har hon åsikter, som inte alltid stämmer med andras. Nattvarden som den firas i Brännkyrka kyrka är hon till exempel kritisk mot. För henne känns det svårt att ”stå i kö” för att ta emot nattvardsgåvorna.

– Jag önskar att man istället kunde samlas i en ring, dela en stund i gemenskap och stillhet. Det tror jag att Jesus hade tyckt också, han var en god psykolog.

Det hörs att hon funderat en hel del kring det här. När hon pratar om Jesus låter det som om hon pratar om en gammal kompis.

– Jag ser Jesus som kristendomens profet, någon som inspirerat till en livshållning som jag tror på. Men – han var en människa. En människa som råkade ut för korsfästelsen, precis som många andra gjorde som misshagade myndigheterna.

Även om tron och trons innehåll gillar hon att samtala, diskutera. Det viktiga är inte att bli överens, utan att utbyta tankar och inse att man kan tycka olika.

– Men det är ett elände att bli gammal, plötsligt tappar man ord eller tappar tråden i en diskussion. Det är skrämmande när minnet börjar bli sämre – och svårt när man ger sig in i en debatt!

Möjlighet att ta aktiv del

Under alla sina år som förtroendevald i Brännkyrka församling har Kerstin fixat, organiserat och ordnat saker.

Hon har varit drivande kraft bakom församlingens omfattande arbete på flyktingboendet Gyllene Ratten. Mycket har handlat om att inspirera andra till att göra en ideell insats, att stötta, knyta ihop kontaktnät, skjutsa när det behövs.

Hon har tagit initiativ till åtskilliga studiecirklar, bland andra ”Cittrans vänner” och tapetserarcirkeln i Fruängen. I många år var hon flitig skribent i församlingstidningen och berättade där om sina många projekt.

– Man kan engagera sig på olika sätt. Det handgripliga har legat nära till hands för mig. Jag vill göra nytta.

Samtidigt handlar förtroendeuppdragen om att ta ansvar, om att vara med och påverka vart församlingens resurser ska styras. Det är ett viktigt arbete, som kunde intressera fler, tror Kerstin.

– Svenska kyrkans demokratiska styrelsesätt med öppna val är det som gör oss till en folkkyrka. Därför gäller det att sprida kunskap, visa att här finns en möjlighet att ta aktiv del.

Kari Malmström