Porträtt

 

En öppen kyrka är Evas längtan

Personer ska kunna komma och gå – men församlingen bestå! Så säger Eva Abragi, sedan den första oktober kyrkoherde i Brännkyrka församling. Hon hoppas kunna bidra till att fördjupa samverkan mellan församlingens anställda, förtroendevalda och frivilliga. I kyrkoherderollen ligger ett såväl praktiskt som andligt ledarskap. Framför allt handlar den om att ”bygga kyrka” – alltså att bygga gemenskap.

Den senaste månaden har Eva Abragi på sätt vis haft två jobb. Dels förberedelser inför tillträdet som kyrkoherde i Brännkyrka församling och flera besök här, dels avslut och överlämnande på den tidigare arbetsplatsen, Sollentuna kyrka. Hon har varit distriktspräst i tio år, chef och ansvarig för verksamheten i en del av Sveriges näst största församling, Sollentuna. Ledarskap är något hon har erfarenhet av. Nu vill hon utveckla det vidare.

Vad var det som lockade dig att söka kyrkoherdetjänsten här i Brännkyrka?

– Det känns som om här finns så fina förutsättningar. Församlingen har just byggt en ny kyrka och nyligen renoverat den gamla. Ni har i flera år lagt mycket energi på att bygga i konkret bemärkelse, nu finns utrymme för att också ”bygga” inifrån. Här finns en stark kärna av aktiva och ett rikt och varierat församlingsliv. Det känns jättespännande att få komma in i detta med de förutsättningar som finns.

Är du inte ett dugg nervös?

– Joo – självklart! Men jag skulle aldrig söka en tjänst där jag tror att jag redan kan allt, behärskar allt.

Hela det första året är något av en lärotid, understryker Eva. Nu handlar det om att lära känna, uppleva alla stora högtider, årstidernas växlingar, terminsstarter, konfirmandupptakter… Först när man gått varvet runt kan man egentligen börja formulera hur man vill gå vidare. Men för att ändå spinna vidare på framtiden får Eva frågan:

Vad hoppas du kunna uträtta? Hur ser dina visioner ut?

– Min vision är att vi tillsammans, alla – personal, förtroendevalda, frivilliga, ska hjälpas åt för att få gemensamma mål och sträva mot dem. Jag vill skapa tid och utrymme för oss att formulera församlingens riktning, peka ut vart vi vill och en väg att gå dit. Svara på frågan: Vad tror vi ligger i ansvaret att vara kyrka just på den här platsen och just i den här tiden?

Vad brinner du mest för i församlingsarbetet?

– Allt! Det går inte att ställa olika verksamheter mot varandra, allt är del av en helhet. Jag brinner för att bygga den helheten. För mig är det viktigt att allt det vi gör på något sätt ska peka mot Kristus. Det behöver inte vara så märkvärdigt som det låter – att erbjuda en gemenskap som betyder något och gör skillnad för en medmänniska, det är en kristen gärning. Jag vill att vi ska vara modiga och våga vara kyrka – en kyrka i vår tid. Hur det tar sig uttryck kan växla och se ut på många olika sätt.

Det måste också alltid finnas en möjlighet att växa, både för den som trevar sig mot kyrkan och kanske en tro, och för den som redan är förankrad i sin tro och söker fördjupning.

Men det blir allt glesare i kyrkbänkarna. Har du några idéer kring hur vi kan vitalisera gudstjänstlivet?

– Jag har tidigare trott att det går att ha ”en gudstjänst för alla” – men jag har mer och mer bytt uppfattning. Jag tror att man måste ha många gudstjänstformer. Det finns inte en typ av gudstjänst som svarar mot alla behov – människor har olika behov, och är också klara över vilka behov de har. Därför tror jag att mångfald är en förutsättning.

Samtidigt är det naturligtvis en önskan att vi alla kan samlas i en gemensam gudstjänst. Men jag är inte främmande för att fundera kring om tiden måste vara just söndag klockan 11. I vår tid, och just här, kanske det finns andra behov och alltså också andra möjligheter.

Vilka är de största utmaningar Svenska kyrkan står inför, tror du?

– Ja, det är ju förstås kyrkotillhörigheten, om människor vill fortsätta vara en del av kyrkan. Jag tror att kyrkan behövs, och att det är ett uppdrag för oss att visa det.

När jag säger att kyrkan behövs utgår jag från två antaganden. Det första är att många människor idag har intresse av andliga frågor och har andliga behov. Det andra är att många av dem, som har de här behoven, har en bild av att kyrkan inte kan tillfredsställa dessa behov. Vi måste hitta flera vägar att visa vad kyrkan faktiskt kan erbjuda.

En öppen kyrka

– Jag har en stark längtan att kunna erbjuda en kyrkport som bokstavligt talat står öppen, när någon kommer hit. Vi ser ju hur människor söker sig till kyrkan vid stora katastrofer, som till exempel tsunamin. Då skyndar vi ut och öppnar kyrkorna, erbjuder gemenskap och tröst. Men vi vet ju aldrig när de ”små” katastroferna drabbar människor, de som i det enskilda fallet slår lika hårt. Min dröm är att vi, kyrkan, ska kunna finnas här, och vara öppen för var och en som behöver oss. Det vill jag verka för, här och i vår tid.

Kari Malmström