Ledaren

Att få hjälp eller att ge

En man var på resa. På vägen mellan två städer blev han rånad och misshandlad. Förövarna lämnade det skadade offret liggandes i vägkanten. Efter ett tag passerade en person men han lämnade platsen utan att göra något för att hjälpa den utsatte. Kanske var han rädd för att själv råka illa ut. En stund senare passerade återigen en person men även han lät offret ligga utan att göra något. Båda dessa män var utbildade och med en given plats i samhället. Den tredje som kom var deras raka motsats, han hade inget anseende alls. Ändå var det han som stannade och såg till att den som rånats fick hjälp. Han såg till att hans skador blev omsedda och att han kom till en säker plats.

En person kom till en busshållplats. Där såg han en man liggandes på trottoaren. Han antog att den som låg där var berusad och brydde sig inte om honom. Efter ett tag kom det ännu en, men hon gjorde samma antagande och gjorde heller inget. Så kom det en grupp högljudda ungdomar – ni vet, sådana som en del andra känner rädsla eller obehag inför. De gick fram till mannen som fortfarande låg på trottoaren, såg att han var sjuk och larmade ambulansen. Mannen med epilepsianfallet fick hjälp och fick lyckligtvis inga men av händelsen.

Om jag frågar vilka som gjorde rätt, vilka som fungerade som goda medmänniskor är det väl ingen som tvekar med svaret. Det första exemplet är en berättelse ur bibeln, det andra en händelse i vår tid. Frågan om hur man är en god medmänniska är ständigt närvarande, liksom frågan om vem som är behövande.

Det här numret av Brännkyrkabladet handlar till en del om det som församlingen gör för behövande och utsatta genom våra diakoner. Samtidigt hoppas jag att det fungerar som inspiration för oss alla. Att se sin medmänniskas behov är ju inte något som bara vissa anställda ska ägna sig åt, det är ett uppdrag i sig självt, ett uppdrag som vi alla delar med varandra. I bägge berättelserna ovan kommer hjälpen från ett oväntat håll. Kanske berodde det på att de som kom till undsättning vågade mer än de andra eller så hade de mer öppna ögon för andras behov.

Några saker blir tydliga. Vem som helst av oss kan plötsligt bli den som behöver hjälp, och vem som helst av oss kan vara den som kommer först till platsen. Den gången vi är först framme behöver vi ha både seende ögon och ett visst mod. Den gången vi råkat illa ut får vi hoppas att den som kommer först har båda de sakerna.

Någon ska vaka i världens natt,
någon skall tro i mörkret,
någon skall vara de svagas bror.
Gud låt din vilja ske på jord.
Hjälp oss att följa ditt ord.

Någon skall bära en annans nöd,
någon skall visa mildhet,
någon skall strida för andras rätt.
Gud låt ditt tecken klart bli sett.
Hjälp oss att följa ditt bud.
Sv Ps 413: 1-2

Eva Abragi