Ledaren

En allvarlig sak

Du blev döpt som liten, men konfirmationen vägrade du. Du har inte varit i kyrkan på många år, inte ens på första advent. Du vill inte sjunga i kör och tycker det är tråkigt att gå på konsert. Barnverksamheten är inte aktuell. Studiegrupper intresserar dig inte. En begravning blev du tvungen att gå på, tyvärr. Och en vigsel, faktiskt. Du tror på Gud? Ja, kanske. Fast på ditt eget sätt. I kyrkovalet har du aldrig röstat. Nej, kyrkan kan du lika gärna vara utan. Och förresten, de pengarna kan du använda till annat. Det är en enkel sak. En blankett, en namnunderskrift är allt som krävs. Det vet du säkert.

Men stopp ett tag. Låt pennan vila. Att lämna kyrkan är en allvarlig sak. Jag vill påstå att kyrkan och du hör samman med varandra på ett långt djupare sätt än du anar. Kyrkan är en del av din identitet, en del av ditt liv.

Ända sedan kristendomen kom till Sverige för mer än tusen år sedan har kyrkan präglat vår kultur och vårt samhälle. Grunden för vår lagstiftning är tio Guds bud.

I hundratals år har människor samlats till gudstjänst i Brännkyrka kyrka. Generation efter generation har döpts och konfirmerats, vigts och begravts. I både glädje och sorg har kyrkan erbjudit riter som skapat trygghet. Kyrkan är din tradition, din historia och därför en del av din nutid. Att säga nej till kyrkan är att säga nej till något som är djupt förankrat i dig själv, något som format dig till den du är.

In i kyrkan är du född och döpt. Du tillhör kyrkan. Ja, du är kyrkan, tillsammans med andra döpta. Det innebär att du finns med i ett sammanhang, en gemenskap. Du måste inte gå i kyrkan. Du måste inte delta i församlingens verksamhet. Men du ska veta att du alltid är välkommen, den dag du skulle vilja eller behöva. Kyrkan finns där, för dig. Då är det också viktigt att du finns för kyrkan, att du med din kyrkotillhörighet och din kyrkoavgift gör det möjligt både för dig själv och för andra att ta del av kyrkans liv.

Låt pennan ligga. Riv blanketten. Bli kvar i kyrkan.

Torkil Nilson, kyrkoherde