Ledaren

KG Hammar, pengarna eller livet...?

Det kan finnas många skäl att lämna Svenska kyrkan. Man måste inte motivera sitt utträde. Det räcker med en anmälan och en underskrift. Men bland de drygt 200 Brännkyrkabor som hittills i år valt att begära utträde finns också några som tagit sig tid att lämna en förklaring till sitt beslut. Det uppskattar jag. Därför har jag också tagit mig tid att svara, vilket ibland lett till givande brevväxling och i något fall också till ändrat beslut.

Ett skäl är KG Hammar. I de flesta fall handlar det då inte om hans tolkning av Jesu underverk eller av jungfrufödseln, utan om hans ställningstagande i politiska frågor. Man kan ha olika uppfattningar om KG Hammar och hans uttalanden. Men ett hållbart skäl att lämna Svenska kyrkan är det knappast. Svenska kyrkan är inte identisk med KG Hammar. Vad KG Hammar säger och gör är inte normerande för kyrkan. KG Hammar må vara ärkebiskop och en av de främsta företrädarna för Svenska kyrkan, och som övriga präster har han i sina prästlöften lovat att hålla fast vid kyrkans bekännelse.

Problemet – eller snarare tillgången – är att de bekännelseskrifter som Svenska kyrkan bygger på är dokument som är öppna för tolkning. Det är till och med en nödvändighet att de, liksom Bibeln, tolkas i varje ny tid. Kyrkan har alltså en bekännelse, men för att få vara med ställs inga krav, varken på tro eller bekännelse och än mindre på politisk färg.

Svenska kyrkan består av människor, du och jag och KG Hammar. Vi har olika uppfattningar i frågor som rör vårt samhälle och det politiska livet. Men också när det gäller trons liv är det högt i tak. Det ska vi vara tacksamma för. KG Hammar är alltså inget skäl att lämna kyrkan, snarare ett skäl att bli kvar.

Pengarna är ett annat skäl. Det kostar att vara med, alltför mycket tycker några. Jag är inte den som vill döma. När det är svårt att få pengarna att räcka, måste man prioritera. Många församlingsbor, inte minst de äldre, lever under sådana villkor. Men det finns också välbeställda som på grund av sin höga inkomst måste betala en – i kronor räknat – hög kyrkoavgift och som av det skälet väljer att lämna kyrkan. Inte sällan stannar då den av makarna som har den lägsta inkomsten kvar, för att inte klippa bandet med kyrkan helt. Även här är det fråga om prioritering, men också om solidaritet: Kan det vara en glädje att göra det möjligt för andra att få del av det som kyrkan vill erbjuda?

Till sist handlar det ändå om livet och om din egen relation till kyrkan och kyrkans Herre. Om din livs syn är sådan att kristen tro inte har något värde eller någon relevans, om du anser att Svenska kyrkan och vad den står för inte är en tillgång utan en belastning i vårt samhälle, då finns det skäl att överväga ett utträde.

Men om kristen tro har en plats i ditt liv, om du bejakar de värden som kyrkan står för, om du menar att Svenska kyrkan kan vara en positiv kraft i vårt samhälle, om du anser det väsentligt att möjligheten till gudstjänst och församlingsverksamhet finns, då finns det också alla skäl att vara med.

Torkil Nilson, kyrkoherde