Ledaren

Gud har skapat råttan också

Barnkören i Fruängens kyrka hade på sångövningen lärt sig en ny sång, en glad och rolig sång: ”Var bor du, lilla råtta?” Den vill vi sjunga i kyrkan, föreslog någon.

Barnkörledaren Minna såg bekymrad ut: Det går nog inte. Varför inte då? undrade alla barnen på en gång. Den passar inte riktigt i kyrkan, försökte körledaren förklara. Men varför då? fortsatte barnen alltmera besvikna. Den är inte så kyrklig, inte tillräckligt andlig… sångfröken Minna sökte efter orden. Plötsligt byttes barnens besvikelse i förhoppningsfull glädje. Någon hade funnit en lösning på problemet. Vi ändrar texten: Var bor du, lilla Jesus?!

Det var inte illa tänkt. I kyrkan sjunger vi om Jesus, inte om råttor. Men alla inser vi hur dråplig fortsättningen av sången hade blivit: Var bor du, lilla Jesus? – I en hatt! – Vad gör du klockan åtta? – Jagar katt! – Hur många ungar har du? – Sjuttitvå! – Hur mår din gamle Fader? – Si och så! Den här gången hade det nog varit bäst om originalet hade fått gälla. Även i kyrkan. Barnen tyckte att sången om råttan var fin. Deras upplevelse var äkta och deras önskan att dela med sig var äkta. De skulle ha sjungit sin råttsång med glädje, och alldeles säkert ha skänkt oss andra mycket glädje. Sång och glädje och äkthet hör gudstjänsten till. Och Gud har faktiskt skapat råttan också.

Därmed inte sagt att alla sånger passar i kyrkan. Barnkörledarens tveksamhet var naturligtvis befogad. Som vuxna har vi lärt oss att var sak har sin plats, sitt givna sammanhang. Och församlingens musiker har ett särskilt ansvar för valet av sång och musik i kyrkans gudstjänst. Det gäller inte minst vid dop och vigslar och begravningsgudstjänster. Ibland kan önskemålen ge upphov till lika stor tveksamhet som när det gällde sången om den lilla råttan. Ett samtal kan då bli lösningen på problemet. Våra församlingsmusiker har stor kännedom om sånger, psalmer och musik som kan ge uttryck för både glädje och sorg. De hjälper gärna till med förslag. Alla vill vi väl att det ska bli både rätt – och äkta.

Torkil Nilson, kyrkråtta