Ledaren

Eftertänksamt...

Ordet ”eftertänksamhet” kanske borde fridlysas. Det verkar vara utrotningshotat. Och när ordet försvinner, kommer det då att finnas någon som känner till innehållet? Jag menar, kommer det att vara någon eller några som vet att vara eftertänksamma?

Jag minns hur det var när det kom ett brev. Man hämtade in posten, öppnade brevet, läste det, tog in vad som stod och kände med brevskrivaren. För en liten stund fick man dela en annan människas liv och tankar och samtidigt sätta sig in i dennes situation. Kanske fanns där också en fråga eller ett par som man behövde fundera över. Fördelen med de här gamla breven var att de kunde läsas flera gånger. Det var självklart så att man dröjde lite innan man svarade på brevet. På det viset hann man tänka efter vad man skulle skriva, vilka saker ur det egna livet man ville dela med sig av och hur man skulle svara på den andres frågor. Det var eftertänksamhet, det. Läsa, begrunda, ta sig tid, för att sedan svara. Det är inte så länge sedan det var så här, men förändringen har gått fort.

Idag rasar mailen in i den elektroniska postlådan. Mycket av det som kommer är skräp och borde aldrig ha sänts. Annat är viktigt, men eftersom det kommer så mycket av skiftande värde får det ändå vänta på sin tur. Annat har sänts iväg alldeles för fort, utan att någon har tänkt igenom vad som står. Jag brukar tänka att mail är bra för information, men dåligt för dialog. Tänk vad många gånger man råkat ut för att man missuppfattat eller missuppfattats bara för att vi lägger olika valör i orden. Det knepiga med mail är ändå att avsändaren förväntar sig ett snabbt, eller helst omedelbart svar. Jag som just har ögnat igenom vad som står ska genast ta ställning till en fråga och leverera ett svar. Om jag dröjer en dag eller två kommer en påminnelse eller en fråga om jag har glömt att svara. Och jag som bara behövde tänka lite innan jag svarade...

Jag vill inte vara utan min mail, det är inte det detta handlar om. Däremot behöver jag ibland få tänka på hur jag ska svara. Jag menar att vi måste återerövra eftertänksamheten och det av flera skäl. När vi inte hinner tänka efter riskerar vi att tagna beslut måste rivas upp eller ändras, så fort någon annan har hunnit tänka. Det fanns ju faktiskt saker vi glömt ta med i beräkningen. Det kan också vara så att om beslut får ta lite tid, blir det möjligt för fler att vara med i processen. Men framför allt kan vi minska vår nivå av stress om det på nytt blir naturligt att vara lite eftertänksam ibland.

Fastetiden i kyrkoåret är en tid för eftertänksamhet och reflektion. I kristen mening talar vi om att det är vår relation till Gud och till medmänniskan som ska vara föremål för reflektionen.

Tänk om vi också kunde utlysa årets fastetid till tiden för eftertänksamhet i lite mer allmänna termer. Det skulle kunna leda till att fastans intentioner uppfylls på flera sätt. Låt oss tänka efter hur vi talar med varandra, hur vi uttrycker oss, så att vi inte sårar någon oavsiktligt. Låt oss fundera över hur vi agerar när vi är tillsammans med andra, och om vi kastar oss över det vi vill ha, eller tänker över vem som behöver något bäst. Låt oss helt enkelt bli lite mer – eftertänksamma.

Eva Abragi