Ledaren

"Det var inte sant"

Nej, det är inte sant att julen varar till påsk. ”För däremellan kommer fastan”. Där befinner vi oss nu.

Varje stor högtid i kyrkans år har sin förberedelsetid – och sin efterfirningstid. Vi behöver både blicka framåt och reflektera.

Att Gud blir människa i julnattens Jesusbarn är inget vi tar till oss utan vidare. Inte heller att Jesus – Guds Son – på långfredagen dör på ett kors och på påskdagen lämnar sin grav. Sådant kräver både beredelse och eftertanke. Jultiden har vi lämnat bakom oss. Nu är det tid att förbereda sig för långfredag och påsk. Den tiden kallas fastan.

Fasta betyder att vi avstår något, att vi under de sju veckor fastan varar väljer bort viss mat och dryck, kanske kakor och godis, kanske alkohol. I vår egen kyrkliga tradition är det inte många som uppmärksammar fastan på ett sådant sätt. Våra trossyskon i den katolska kyrkan – och våra muslimska vänner med sin ramadan – är betydligt bättre på det. Men det ligger något värdefullt i tanken.

För det första kan fastan göra oss gott. Överflödet sätter sina spår. Många av oss skulle må väl av att stoppa i sig lite mindre. Om det nu inte blir en överdrift åt andra hållet, en lika ohälsosam fixering vid kroppsideal som kommersialism och idoldyrkan kan leda till.

För det andra kan fastan göra andra gott. Vi kan avstå för att ge till andra. Det är ingen tillfällighet att Lutherhjälpens insamlingsperiod infaller just under fastan. ”Utrota hungern!” är årets tema. Över en miljard människor är ständigt hungriga. Fem miljoner barn dör varje år för att de inte har tillräckligt att äta. För deras skull kan vi avstå något i fastan.

För det tredje kan fastan bli vad den djupast sett är ämnad att vara, en hjälp att fästa blicken på Kristus. Fastan är inget självändamål, den ska vara en hjälp till koncentration, till fokusering, till bön.

Att Gud blir människa, att han dör på ett kors och uppstår ur sin grav är själva centrum i vår kristna tro. Vad kan det betyda att Jesus avstår allt, sin gudomlighet, sin härlighet, sin makt? Vad vill han visa oss när han ger sitt liv, sig själv? Över detta mysterium får vi meditera i fastan.

”Bered ett rum, en rymd för dig

i vår församling och vårt liv.

Bered oss nu i fastans tid

att Kristi påsk vår påsk kan bli.”

(Sv. Ps. 438:4)

Torkil Nilson