Ledaren

”Det vill jag”,
sa Marcus

Marcus, 6 år, hade fått följa med sin mamma till Fruängens kyrka. Mamma sjöng i kören. Det var Askonsdag, och efter gammal tradition firades askonsdagsmässa, den nattvardsgudstjänst som inleder fastetiden i kyrkans år. En sed som är vanlig i katolska länder och som på senare år vunnit insteg även i Svenska kyrkan är att vid slutet av mässan få ett kors av aska tecknat i pannan.

”Den som önskar kan nu komma fram …” Prästen hade inte hunnit avsluta meningen förrän Marcus reste sig och ljudligt deklarerade: ”Det vill jag!” De flesta vuxna tvekade eller valde att avstå. Men Marcus stod främst i kön. Efteråt berättade han att han inte tänkte tvätta sig på kvällen. ”Jag vill visa kompisarna i skolan i morgon!”

En annan Markus, Markus med k, evangelisten, har förmedlat berättelsen om Jesus och barnen. Lärjungarna tyckte att barnen störde. Men då tog Jesus i på skarpen: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.” Och så gjorde Jesus barnet till föredöme för den vuxna människan i tro och tillit: ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin”.

På askonsdagsmässan i Fruängen blev det återigen så tydligt. Det finns hos barnet en öppenhet och mottaglighet, en spontan glädje över mysteriet, som gått förlorad hos många av oss vuxna. Med åren blir vi mera kritiska, och så ska det givetvis vara. Men de förbehåll och invändningar, intellektuella och känslomässiga, som kännetecknar vuxenlivet kan både hindra oss från att ta emot och hindra oss från att vittna för andra om vår tro. Marcus ville inte tvätta sig, han hade något att berätta för sina kompisar. Själv behöll jag mitt kors så länge jag satt skyddad och osedd i min bil. Men när jag på hemväg stannade vid matvarubutiken, torkade jag mig i pannan. Prästkragen, ja, men ett kors av aska, nej … det kunde väcka frågor. Och de frågorna slapp jag helst.

Det är Marcus och andra barn som genom åren fått mig att hålla fast vid visionen av en gudstjänst för alla, alla åldrar. Visst kan det bli lite stökigt med barnen i kyrkan, det tyckte ju redan Jesu lärjungar. Men Jesus gjorde klart att barnen har en självklar plats i Guds rike och därmed i kyrkans gudstjänst. Ingen får utestänga dem. Vi vuxna har något värdefullt att förmedla till våra barn. Men barnen har också något viktigt att påminna oss vuxna: att själva bli som barn, lika öppna och tillitsfulla, lika frimodiga och orädda i vårt vittnesbörd som Marcus på askonsdagsmässa i Fruängens kyrka.

Torkil Nilson, kyrkoherde