Ledaren

Stafett

När jag för några år sedan, under högtidliga former, välkomnades i församlingen, var ett par av mina företrädare med. Det blev den stunden så tydligt för mig att det var ett stafettlopp jag skulle delta i. Jag hade fattat pinnen och skulle en dag lämna över den till någon annan.

Det ögonblicket närmar sig nu. Under de år jag haft förmånen att få göra tjänst i Brännkyrka församling har jag försökt göra det efter bästa förmåga. Jag har fått överta vad andra gjort före mig, jag har fått bidra med mina gåvor, jag har fått påverka, förändra och bygga vidare. Nu är det min tur att lämna över till den som kommer efter mig. Och jag gör det med stor tacksamhet över att ha fått vara en i raden, en av många.

Ännu ett lopp ska jag få delta i. Det blir troligen mitt sista. Till hösten återvänder jag till den löparbana där jag en gång började, Lunds stift. Jag fattar pinnen i Slottsstadens församling i Malmö, som till skillnad från Brännkyrka församling är en ung församling, knappt sextio år, och med bara tre kyrkoherdar före mig. S:t Andreas, som kyrkan heter, är känd för sitt fina gudstjänstliv och för sina många frivilliga medarbetare. Där finns goda traditioner att förvalta och vidareutveckla. Men församlingsborna är hälften så många som i Brännkyrka och arbetslaget också hälften så stort. Det blir ett lite lugnare lopp. Det ser jag fram emot.

I Brännkyrkaloppet har jag nu målet i sikte, nu spurtar jag. Mycket ska ännu göras innan loppet är avslutat. Men den dagen kommer jag att tänka tillbaka på varje steg med glädje.

Tack kyrkoråd för det förtroende jag haft, tack medarbetare för delad medgång och motgång, tack församlingsbor för stöd och uppmuntran, tack Brännkyrka församling för fina år!

Torkil Nilson