Ledaren
Ett oskyddat barn
Under hösten har det förekommit flera artiklar i våra tidningar om att barn far illa. Många lever under svåra omständigheter, misshandlas eller utsätts för vanvård. Ibland har myndigheter känt till situationerna, ibland inte. Vad är det för fel på oss vuxna när vi låter barn fara illa? Vad är det som gör att föräldrar skadar sina barn? Och vad är det som hindrar att vi runt omkring tar ansvar när föräldrarna brister? Hur kan barn få vara så oskyddade?
Ett barn är beroende av de vuxna som finns runt omkring. Beroende i alla avseenden, för mat och kläder, för omvårdnad och för kärlek. Ett barn är en gåva och ett ansvar. Och ändå drabbas barnen så svårt. Det är utsatt att vara barn.
Under hösten har vi också firat att Barnkonventionen har funnits i 20 år. Barnens rätt och rättigheter är formellt reglerade och ingen som har barn kan välja att avstå från att följa dessa principer om rättigheter och skyldigheter.
Det är utsatt att vara barn, och ändå är det ett barn Gud väljer som sin gestalt när han kommer till oss. Sin egen son anförtror han åt enkla människor. Barnet föds under fattiga omständigheter, drivs i landsflykt och först efter några år får familjen återvända till sina ordnade förhållanden. Trots att det är utsatt att vara barn vågar Gud bli ett barn. Gud litar på att de vuxna kommer att göra sitt bästa.
Så om nu Gud vågar lita på oss vuxna så kanske vi också kan göra det. Hellre än att gripas av vanmakt och handlingsförlamning så måste vi som är vuxna räta på oss. Modlöshet passiviserar och passivitet medger en fortsättning på barns utsatthet. Låt oss bli vuxna människor med mod istället. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tala om vad du ser om barn far illa, höj din röst om du har ett forum att tala i. Be för barnen som har det svårt. Genom att be ställer du dig själv i Guds tjänst i kampen mot allt det som är ont.
Barnet i krubban påminner oss om barnens utsatthet men också om att det finns någon som har tilltro till oss. Barnen är vårt ansvar, vår glädje, vår framtid. Låt oss hjälpas åt att axla ansvaret och ge barn bra förhållanden. Låt barnet i krubban bli en påminnelse om att alla barn behöver vuxna som hjälper dem i deras uppväxt. Låt krubbans barn också bli en påminnelse om att Gud litar på dig.
Med önskan om en välsignad jultid!
Eva Abragi
Och det hände vid den tiden:
Till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider,
men där finns ej rum för dem.
När Guds moder föda skall
blir hon visad till ett stall.
Han som skapar universum,
som satt lagarna för allt,
delar med en åsna husrum,
tar ett hjälplöst barns gestalt,
vilar i en modersfamn.
Jesus Kristus är hans namn.
Sv Ps 129:1–2