Ledaren

Packat och klart eller
Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag och min familj har flyttat hit till Brännkyrka församling. Det är ofattbart mycket som man samlar på sig och som man måste ta ställning till om det ska med till nya bostaden. Nu hade vi tur och skulle få hjälp när det gällde att packa och transportera allt, men ändå – så otroligt mycket saker det är fråga om!

Jag hade planerat att vi skulle gå igenom allt och göra oss av med en del före flytten. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Flyttfirman tidigarelade vår flytt två dagar och vi hann aldrig med att sortera, så nu har allt följt med, även det som skulle skänkas bort eller kastas. Men nu är det packat och klart, vi har flyttat hit och det känns bra.

Vi skulle ha med oss allt, Josef och Maria försökte nog göra tvärt om och resa med lätt packning. Med ett minimum av saker i bagaget gav de sig iväg för att statsmakten krävde det, människorna skulle skattskrivas. Maria var höggravid så förmodligen tänkte de sig att stöka undan den här resan så snabbt och enkelt som möjligt för att hinna hem innan barnet föddes, men det blir aldrig som man tänkt sig och Jesus föds i ett stall i Betlehem. Sedan händer det som evangelisten Matteus berättar om. En ängel visar sig för Josef i en dröm och säger åt honom att ta med sig Maria och Jesus och fly, för Herodes kommer att försöka döda barnet. Med det lilla som de hade tagit med sig tvingas de fly för livet och under de närmaste två åren måste de leva som flyktingar i ett annat land. Det blir aldrig som man tänkt sig.

Jesus som flyktingbarn. Det är en annan bild än den vi vanligtvis tänker på till jul när vi pyntar och ställer fram våra julkrubbor. Vi firar det stora som hände när Jesus föddes, och det är fint och bra, men det var aldrig gulligt eller rart när Jesus föddes. Hur klarade sig familjen när de kom till Egypten utan allt som de var vana vid att ha? Var det några som tog hand om dem eller fick de klara sig själva? Hungrade de eller kunde de ordna sin försörjning?

Frågorna gäller inte bara Jesus och den heliga familjen, utan alla människor världen över, som tvingas på flykt utan att ha hunnit packa och få med sig sina tillhörigheter. En flykt är inget som man väljer om det finns alternativ. Att tvingas lämna allt eller det mesta som man äger och har, för att ge sig av till ett land man inte känner, måste vara väldigt svårt. Hur det blir när man kommer på plats beror på dem man möter i det nya landet.

Vi får snart fira jul och vi kommer att ge varandra gåvor. Kanske hör Du till dem som är ute i god tid och redan har allt packat och klart. Det är gott så och Du är bara att gratulera. Vi andra har fortfarande en del att göra innan vi kan känna oss färdiga. Oavsett hur Du firar Din jul och oavsett hur mycket eller litet Du får, eller ger bort, hoppas jag att vi allesammans kan lämna lite utrymme i våra tankar, förböner och plånböcker till dem som aldrig hann få det packat och klart, utan tvingas leva varje dag med insikten om att det aldrig blir som man har tänkt sig.

Gud välsigne Dig i jultiden!

”Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds son det barnet är.
Här vilar du i ringhet klädd,
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

(Sv. Ps. 126:1)

Eva Abragi