Gud har många sätt att lugga den skallige

Gunnar Göranzon
präst

Jag kände en kvinna som var lite äldre när hon tog körkort. Man brukar säga att det tar en lektion för varje år man är, och det stämde bra på henne. När uppkörningen var avklarad – och det räckte med ett försök – tog hon stolt den nyinköpta bilen och den körkortslöse maken på en jungfrutur i grannskapet. Efter några kilometer skulle hon svänga till vänster, men lyckades, på något förunderligt sätt, hamna i höger dike. Ingen skadade sig, bilen var hel, och kvinnan konstaterade: Gud har många sätt att lugga den skallige.

Inga träd växer till himmelen, heter det. Ibland tror vi kanske det och räknar in oss i de odödligas skara. Men så gör sig livet påmint. Alla, också jag, kan möta det oväntade som däckar mig. Jag tillhör inte de odödliga. Jag är en av alla andra som förr eller senare måste inse min begränsning och säga att, liksom livet är skört, är jag det också.

Förra året mötte jag sjukvården från insidan. En ganska enkel åkomma utvecklade sig och blev komplicerad. Mina kära blev oroliga. Själv upplevde jag mer av maktlöshet. Tiden gick och hälsan vägrade återvända. För mig var detta det första riktiga mötet med sjukvården där jag var objektet, den som behövde vård.

Så här efteråt känner jag en viss tacksamhet för det jag fick vara med om. Kanske var det så att jag behövde ”luggas”, inse att var dag är en gåva från Gud. Kanske behövde jag stava på läxan att ta en dag i sänder och att finna kraften för dagen hos Gud. Som det heter i psalmen. ”Som din dag så skall din kraft ock vara”.

Livsresan ser olika ut för oss alla. Det vi vet är att vi åldras med tiden. Det finns en charm i det. Att ta emot varje ny fas i livet som en gåva: barnens tid av lek och lärande, den unges prövande av gränser, de första åren som vuxen med familjebildning och yrkesval, livets middagshöjd då familjen både växer och minskar och åldrandets visdom men också de första tecknen på kroppens begränsningar. Man säger lite skämtsamt: ”När jag var ung hade jag inga frågor och alla svar. Nu när jag har blivit äldre har jag många frågor och inga svar”.

Sammanfattar jag mitt liv nu och här tänker jag att livet ger mig många nya kunskaper och kanske ibland också en skopa visdom. Det är inte så dumt att både få leva av Guds kraft och ha Gud själv som livscoach. Gud har många sätt att lugga den skallige – tack och lov!