Det är i gränslandet Du finns

David Pettersson
pedagog Projekt Mötesplats

En falsk ton, en krossad dröm, domen delas ut: du duger inte. TV-programmet som utspelar sig framför mina ögon bär titeln: ”Idol”. Tankar går till den franske filosofen Jean Luc Marion. Han menar att en idol är något som bländar betraktarens blick. Att det finns något i idolen som vi inte kan röra vid, något som går bortom det greppbara. Vi dras till den och vi bländas av dess natur men, säger Marion, en idol är för att den ses. Det är betraktaren som skapar idolen.

TV-programmet speglar en tydlig bild av vad det innebär att vara människa i dagens samhälle. Vi försöker vara oberoende av varandra. Stå på egna ben. Oberoende gentemot varandra, gentemot Dig. Vi ansvarar bara för oss själva. Tycker det vi själva tycker oavsett vad det får för konsekvenser.

Det är konstigt det här med bilder. De gör oss lätt upprörda och ändå kan vi inte släppa taget om dem. ”Det är betraktaren som skapar idolen” och idolen vill bli sedd bara för att kunna existera. Vad händer om jag stänger av TV:n? Slutar se på programmet? Vad finns kvar av alla de människor som blir eller inte blir idoler?

Hur når jag Dig? Det finns ett inbyggt tankefel i vår tid. Ingen människa Är utom genom relationer till andra människor. Vi är inte självständiga subjekt som skapas och växer upp utan relation till andra subjekt. Derrida, ytterligare en fransk filosof, menar att mötet med andra människor kräver en absolut öppenhet i varje relation. Han säger: ”varje annan varelse är totalt annorlunda”. I mötet med varje annan människa finns det något som jag inte kan uppfatta. Något som inte låter sig fångas och betraktas. Mötet med en annan människa bländar oss, men det är inte en idol vi möter utan en ikon.

I ikonen ”framträder det osynliga i det synliga i form av den andres blick som betraktar mig”, konstaterar Marion och öppnar därmed en dörr. Plötsligt har allt vänts upp och ned, det är inte längre jag som bestämmer spelreglerna, jag som avgör om någon existerar eller inte. Om dessa franska tänkare har rätt ställs det plötsligt stora krav på mig och mitt etiska handlande gentemot den jag möter. Men det säger också något mer, något som har sitt ursprung i Dig.

Derrida sökte finna Dig bortom orden, innan det medvetna hade begränsat Dig till en bild. Ibland har jag svårt att skilja på Dig och de människor jag möter. Kanske för att Du ständigt envisas att röra dig i gränslandet, mellan bilderna, mellan orden, i andhämtningen, i tystnaden, i tonen. Du låter dig inte betraktas utan endast anas i ögonvrån. Du rör dig ständigt i relationen mellan människor, en plats som vi allt för ofta lämnar orörd.

Jag söker Din blick. Försöker se Dig där i rutan. Hur jag än letar, i den sårade blicken, hos den kyliga jurymedlemmen, det käcka programledarparet, så lyckas jag inte. Du är ingen idol, ja, Du har rätt… det är ingen av oss andra heller.

Vi är så mycket mer.