Det blev tyst för att
jag skulle lyssna

Birgitta E Andersson
diakon

Det är en ovanlig dag. Så tyst! Så oändligt tyst. Tunnelbanans gnekande rytm, allt liv, till och med mobiltelefonernas irriterande ringande har tystnat. Varför är det så tyst? tänker jag. Elavbrott! Radion fungerar inte heller. Och inte TV:n. Inga program! Datorns skärm står där bara svart och trist. Allt är stilla, solförmörkelsebetonat. Barnen har slutat leka. Och Pippi slutat sjunga – ”Här kommer …” Vad betyder tystnaden?

Plötsligt blåser en stark vind upp. Jag blir kall av skräck. Det river och sjunger i hustaken. Håller de på att falla …av? Blåsa bort? Jag nästan skriker till Gud i bön: Du hör oss! Vi vet att Du tror på oss. Vi tror på Dig! Du som skapat människan till ansvar. Vi är ämnade att ta ansvar. Komma tillrätta med våldet, svälten och freden och varandra. Arbetslösheten och utbrändheten. Människovärdet och Din Skapelse, Gud. Barn måste få leva och bli lyckliga vuxna. Pensionärer utan ATP och med låg pension – och barnfamiljerna, Du Gud, dom har det ganska tufft ibland. Och visst hade Cornelis helt rätt, för somliga går faktiskt i trasiga skor. Hemlösheten. Tunnlarna. Och där… längre bort. I världen. Varför tystnad när det istället skulle ropas!?

Vi måste jobba för Guds kyrka på jorden, tänker jag. För demokratin och samhällsutvecklingen. Forskning. Utveckling. Miljön. Samarbete! Och så känner jag Tillvarons grund öppna sig. I tillit. I tro på Guds kärlek till sin skapelse och människan.

Vinden avtar och här hemma blir det ju inte så våldsamma oväder som i Brasilien, tänker jag. Radion börjar småtjattra och brusa. Slut på elavbrottet? Ett fönster har blåst upp av vindarnas framfartsdans och jag hör… Tunnelbanans gnekande ljuder som vanligt igen. Det har egentligen pågått hela tiden. Allt har pågått hela tiden. Bara jag blev stilla.

Det blev tyst för att jag skulle lyssna! Så kan ett möte med Gud se ut. Han ville att jag skulle lyssna. I tystnaden finns liv och ande. Lev-ande! I tystnaden hörde jag det profeten Jesaja sagt:

”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt”. (Luk.4 kap.)

Jag ber för Kyrkans uppgift i världen. Vi har så mycket att lära av Jesus förhållningssätt.

Jag hör den brusande trafiken och liv. Och så börjar jag tänka på en diakoni som förutsätter:
närhet
lyhördhet
otålighet
medvetenhet
inlevelseförmåga
klarsynthet
frimodighet
och distans

Sänder ett SMS till dig: ”KYRKAN - SALT- LJUS- EVANGELIUM”.
Hälsningar från Birgitta