Ur ”Einar Forseth – en bok om en konstnär och hans verk”
av Ingrid Böhn-Jullander

Brännkyrka kyrkas altarmålning 1979

När Brännkyrka kyrka restaurerades utvidgades den med en helt ny korbyggnad av arkitekt Sven Ivar Lind. Församlingen önskade hela korväggen dekorerad och vände sig till Einar Forseth, som i S:t Görans kyrka målat en vägg, som man tyckte om. Forseth började skissa år 1977. Han studerade bygdens historia, slaget vid Brännkyrka bl.a. för att få impulser till en historisk miljö.

När kyrkan var färdig och skisserna studerades på platsen upptäcktes att stöttor mellan långhusväggarna delade av korväggen och skulle störa kompositionen. Arkitekten kom då med förslaget att Forseth skulle måla en fristående altartavla. Han började då skissa på nya förslag. På våren 1979 hade alla instanser godkänt hans motiv. I juni spändes en duk ca 5x5 m upp i konstnärens ateljé, i september var den färdig för avsyning, 22/10 började den sättas upp i kyrkan i specialtillverkad ram och den 4 november 1979 invigdes altarmålningen.

I ett programblad vid invigningen presenterades altartavlan: ”Idéinnehållet… är hämtat ur Bergspredikan i Matteusevangeliets 5:e kapitel… Kristus talar om de, som sörja och lida och är betungade, vilka skall tröstas och helas, få ro och vederkvickas. I evangeliet bjuder också Kristus ’låt barnen komma till mig, ty Guds rike hör sådana till’. Vi möter här budskapet om guds stora kärlek och maningen till oss att visa kärlek till våra medmänniskor – ty kärleken är allt”.

På tavlan står Kristus i ljus klädnad mot en mörkt blå bakgrund omgiven av en ljusstålande mandorla. Han sträcker sig mot människorna, modern med barn, arbetaren, de sjuka, städerskan med skurhink och dammsugare och forskaren med sina böcker. Alla söker sig mot mittfältet. Gestalterna är verkliga med ändå tidlösa. Arbetaren har samma dekorativa röda stövlar som på målningen i Östra Grevie. Forseths människotyper känns igen. Vid 87 års ålder tar han dem ur ett välkänt förråd. Några modeller har han inte haft. En assistent, Jan Ingberg, har fått sätta hår på den vilande hunden och färg på äpplen i en korg. Temperafärgen är lagd i streckpenseldrag, hela bakgrunden är himmelsblå, endast grästuvor skymtar i grönt under personernas fötter. Från början var dukens nedre del målad i grönt. Den är signerad Einar Forseth Bromma 1978 – 79” och insatt i en 10 cm bred fururam med en inre kant, 2 cm, täckt med bladguld.

Biskop Lars Carlzon förrättade invigningen och predikade med altartavlan som utgångspunkt … ”det underbaraste på altartavlan är skurhinken och dammsugaren … Gud är med oss i vår slitsamma vardag …” Just dammsugaren och skurhinken hade väckt undran inom församlingen. Den specialkomponerade musiken byggde på temat ”Kommen till mig…” Vid efterföljande samkväm svarade Forseth på frågor om sitt konstskapande och tackade för att en gammal målare fått detta hedersuppdrag. Publiken förstod och uppskattade tavlan. Sten Karling fann likheter med Fra Angelicos måleri. En innerlighet och ödmjukhet inför skapandet har Forseth framställt. En Kristusbild så självklar i sin utstrålning och gärning.

Ingrid Böhn-Jullander