Det är Anden som förenar Gud och människa

I ”Faderns, Sonens och den helige Andens namn”, så säger vi ofta i kyrkan. Fadern och Sonen vet nog de flesta vilka de är, men den helige Anden?

Helig Ande är ett centralt och viktigt begrepp inom kristendomen, men det är också ett svårt och komplicerat begrepp som till och med vållat splittring mellan olika kristna riktningar genom historien.

Orden ande, vind och andedräkt hänger samman. Hebreiskan har ett ord (rúach) för både ande och vind. Första gången ordet används i Bibeln är i skapelseberättelsen när en gudsvind svepte fram över vattnet och Gud skapade ljuset. Senare i skapelseberättelsen blåste Gud in sin egen andedräkt i människan och gav henne liv. Anden är en direkt gåva från Gud som förenar Gud och människa. Guds Ande skapar, ger liv och är verksam.

Anden har många namn i Bibeln. I Gamla testamentet heter den ofta Guds Ande som bland annat griper profeterna och talar genom dem. I Nya testamentet heter den ofta helig Ande och ses ofta som en ledare och inspiratör. I Johannesevangeliet kallas Anden för Hjälparen.

Pingsten betraktas ibland som den kristna kyrkans ”födelsedag”. Under pingsten det år Jesus dog och uppstod var en massa människor från olika länder och med olika modersmål samlade i Jerusalem. Kristna lärjungar var samlade i ett hus och plötsligt hörde man ett dån som av en stormvind från himlen. Hela huset där de satt fylldes av detta och tungor som av eld fördelade sig på var och en av dem. Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål (språk) än sitt eget. När allt folk hörde dånet samlades de och blev mycket förvirrade när de hörde just sina tungomål talas. Petrus började predika om Kristi lära, gärningar, död och uppståndelse. Orden träffade lyssnarna i hjärtat och den dagen lät inemot tretusen människor döpa sig.

Röd är martyrernas och Andens färg och används som liturgisk färg under Pingst, på Annandag jul och på Johannes döparens dag. Det är också vanligt att man använder röd liturgisk färg under konfirmationsgudstjänster för att betona Andens betydelse.

Förr i tiden förekom det att man strödde röda rosenblad över gudstjänstbesökarna under pingst så att man riktigt skulle få uppleva hur det kändes när Helig Ande kom över lärjungarna. Pingsten kallas fortfarande i folkmun för hänryckningens tid.

Elden och duvan är symboler för Anden. Jesus döptes i Jordanfloden av Johannes döparen. När Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. I dopet får man Anden som gåva. Ovanför många predikstolar är en duva upphängd över predikantens huvud.

Anden hjälper, leder och stöttar oss. Med Andens hjälp kan vi växa som människor och som kristna. Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

I Bibeln finns många exempel på Andens verkan, såsom genom profetiska gåvor, tungomålstalande, helande, mirakel, förmedling av kunskap och vishet. Det kan i detta sammanhang vara värt att påminna sig om vad som trots allt är viktigast. Paulus förklarade att kärleken är viktigast av allt. Om man så talar änglars språk, kan profetera, ger bort allt man har och har kunskap, men saknar kärlek har man ingenting vunnit. Allt utom kärleken är begränsat och ska förgå, men kärleken upphör aldrig. Nu består tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken.

Magnus Hellström