Kyrie Eleison — vårt gemensamma rop om förbarmande

Kyrie Eleison! Herre förbarma dig! Vi känner igen bönen från högmässan. Men vad innebär den egentligen? Vad menar vi med förbarmande?

Kyrie Eleison! Kan ingen förbarma sig över den sista kakan på fatet? Jag funderar över i vilka situationer och sammanhang ordet förbarma används och kommer fram till att det är ett av de där orden som används i kyrkan och som i hög grad bara används här. Och att det då inte har så mycket med kakor att göra…

Kyrie Eleison! Eller, Herre förbarma dig! När jag läser tidningar, ser på TV och lyssnar på radio översköljs jag av allt elände i världen. Jag får del av berättelser och information om människor som drabbas av naturkatastrofer, som fastnar i byråkratiska processer, lemlästas, förtycks och förföljs. Till mina frukostflingor och min kopp te ser jag bilder på människor som dött i bombdåd och djur som avlidit av miljögifter de inte borde behöva komma i närheten av.

Det jag mest av allt vill göra är att stänga av radion, stänga igen tidningen och glömma bort allt elände. Det brukar ju dock inte fungera riktigt i längden… Dessutom sker inte allt detta hemska långt borta utan en hel del händer också i min närhet. Men vad gör jag med all den vanmakt som infinner sig?

Kyrie Eleison! Herre förbarma dig! Orden är grekiska och blir en bön om att Gud ska ta hand om världen på bästa sätt.

Bönen har funnits i nästan hela kyrkans historia och vi hittar den i majoriteten av världens kyrkor. I Bibeln finns den bland annat i Matt.10:47 där en blind tiggare, Bartimaios, ropar: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!”

”Herre, förbarma dig!” finns med som del av högmässans ordning, vi kan möta den som ett svar i kyrkans förbön, som en del av begravningsgudstjänsten och inte sällan är dessa ord en del av min egna, privata bön.

I högmässan sägs eller sjungs orden oftast som ett trefaldigt bönerop: ”Herre förbarma dig, Kriste förbarma dig, Herre förbarma dig”. Det vanliga är att prästen sjunger eller läser en bön där församlingen svarar med detta bönerop som för att förstärka, eller stämma in i, prästens ord.

En av de stora poängerna med orden är att de är kollektiva. Det finns en styrka i att veta att dessa få ord delas av många, världen över. När jag ber dem själv vet jag att jag inte är ensam om att säga dem. Det är ett rop som vi ropar tillsammans. Ett rop där vi får vända oss till Gud och säga att jag önskar att det såg annorlunda ut i världen.

Det finns också en storhet i att bönen inte är så konkret. Till skillnad från bönen om förlåtelse och kyrkans förbön, så handlar bönen om att Jesus ska förbarma sig, inte nödvändigtvis om att jag vill att Gud ska skapa fred, förlåta eller bota. Istället blir orden om att Gud ska förbarma sig över oss en bön om att inte överge. En bön om att Jesus ska fortsätta att dela vår vardag och våra liv. Och en bön om att Gud ska vända allt till det bästa, vad det nu kan vara.

Dessutom är den ett sätt att säga att jag räknar med Gud och med Jesus. Att jag vill ha med Gud att göra.

Kyrie Eleison – Herre förbarma dig! Det blir orden som jag använder när jag inte riktigt vet vad jag ska säga till Gud. När andra ord inte räcker till.

Elin Forssander