Guds nåd — en gåva till oss alla

Nåd är ett vanligt ord i kyrkan. Vi möter det ständigt i gudstjänstens bibelläsningar och i psalmerna vi sjunger. Men vad är nåd egentligen?

I vardagsspråket använder vi inte ordet nåd så ofta, annat än i juridisk mening. Att ansöka omnåd, att bli benådad, innebär att få sitt straff förkortat, att bli fri. Men det är inte detsamma som att bli frikänd. Nåd förutsätter skuld.

Den betydelsen av ordet finner vi också i Bibeln. Alla bryter vi mot Guds bud och vilja. Inför honom står vi alla med skuld. Men Gud visar nåd, han förlåter.

Bakom det svenska ordet nåd finner vi många olika ord på de bibliska grundspråken, hebreiska och grekiska. Det vanligaste ordet för nåd i Gamlatestamentet, hebreiskans ”chäsäd”, hör samman med förbundstanken. I Moseböckerna kan vi läsa om hur Gud utväljer och sluter förbund med Israels folk. Gud lovar att vara nådig, att visa barmhärtighet och nåd. Gudsfolket lovar att följa Guds bud. När Israel sviker sitt löfte och bryter mot Guds vilja, reagerar Gud med vrede, dom och straff.

Dessa båda sidor, barmhärtigheten och vreden, hör samman med Guds helighet. Guds helighet kräver lydnad, men han är också beredd att ständigt förlåta, när gudsfolket vänder om tillhonom. ”Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Han går inte ständigt till rätta med oss, hans vrede varar inte för evigt. Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön. Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd… ” (Psaltaren 103:8-11).

Det grekiska ordet ”charis” är det vanligaste ordet för nåd i Nya testamentet. Medan Jesus själv inte använder ordet – han talar i stället om Guds rike – är det för aposteln Paulus ett huvud begrepp. Sina brev inleder och avslutar han alltid med en tillönskan om nåd. ”Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus” (Romarbrevet1:7). Nåden är de troendes livssfär, att vara kristen är att ha del i nåden, att leva i Guds förlåtelse. Nåden är också en frälsningsväg i motsats till lagens och gärningarnas väg: ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig” (Efesierbrevet 2:8). Alla är vi alltså lika beroende av nåden, Guds förlåtelse.

Av ”charis” kommer ”charisma”, som betyder nådegåva, något som vi får ta emot utan förtjänst, gratis, av nåd. Nåd är alltså Guds gåva, och vad är inte det? Livet är ingen rättighet, det är en nåd, en gåva. På samma sätt kan vi betrakta mycket av det som hör livet till: hälsa och krafter, glädje och gemenskap, familj och vänner, kärleken, skapelsens skönhet. Allt är gåva, nåd.

För några veckor sedan tillbringade jag ett par dagar vid familjens sommarställe i Skåne. Jag visste att jag borde sitta vid datorn och författade här raderna. Men motståndet gjorde att jag istället tog en promenad vid havet. Och genast blev det uppenbart för mig vad nåd kan vara: att vara fri, att vandra på stranden, blicka ut mot den öppna horisonten, känna vinden och värmen, ta in solglittret i ögonen, att omslutas och uppfyllas av ljus, Guds ljus, Guds nåd. Inget av detta har jag själv förtjänat, inget kan jag kräva eller begära. Jag kan bara öppna mig för det och ta emot det i ödmjukhet och tacksamhet, av nåd. ”Oändlig nåd mig Herren gav...” (Sv. Psalm 231).

Torkil Nilson