Foto: kari malmström

I dopet öppnar Gud sin kärleks famn

För en kristen är dopet en självklarhet. Men även många som inte är aktivt kristna vill döpa sina barn. Dopets gåva är för alla. Den ger delaktighet både i den himmelska gemenskapen och i församlingen där man bor.

Dopet är lika gammalt som kyrkan, ja faktiskt ännu äldre. Vattnets renande betydelse har alltid varit viktig. Genom att bada eller att bli döpt tvättade man bort det gamla och började något nytt. Jesus döptes av Johannes. Jesus gav lärjungarna i uppgift att gå ut i hela världen och döpa i Guds namn. Så har det varit och så är det än.

För de första kristna var dopet något som man fick som vuxen. Snart blev det aktuellt att döpa alla som fanns i familjen: vuxna, barn och tjänstefolk. Ordningen med faddrar kom. Någon behövde hjälpa barnen till tro på den Gud som tagit emot dem som små.

Alla kristna kyrkor döper. Svenska kyrkan är det samfund i Sverige som döper flest. En del samfunddöper bara vuxna. För Svenska kyrkan gäller varje dop och det varken får eller ska göras om.

Många symboler

Dopet handlar om gemenskap med Gud. Gud öppnar sin kärleks famn och sluter människan i den. I Bibeln säger Jesus att vi måste blir som barn för att ta emot Guds rike, det vill säga vilja ta emot Guds gåva utan invändningar eller motprestationer. Hela vårt liv med Gud handlar om att vi får av honom för att kunna ge vidare till andra. Finns det några som är bättre på att ta emot gåvor än de små?

Dopet är en gåva, stor och härlig, men kanske svår att förstå. Den som varit med på en dopgudstjänst har upptäckt att den rymmer många vägledande symboler. Vattnets betydelse av livgivare. Den vita dopklänningen som berättar om Guds renhet och om Guds stora kärlek och förlåtelse som vi aldrig kan växa ur – det är därförklänningen är för lång.

Ringar på vattnet

Vårt namn är också en gåva, kanske den finaste våra föräldrar givit oss vid sidan av att de gav oss livet. Vi använder våra namn varje dag. Även omvi rent formellt får våra namn genom att de anmäls till Skattemyndigheten, så är namnet viktigt också i dopet. Föräldrarna får svara på frågan vilket namn de givit sitt barn, och den vuxna som döps får säga sitt namn. Så använder vi namnet när vi ber för den som ska döpas därför att vi tror att Gud känner och älskar oss var och en och att han bryr sig så mycket om oss att hankänner vårt namn.

Varje barn får ett dopljus med sig hem. I vår församling är ljusstaken (som också är en present från församlingen) formad till ”ringar på vattnet”. Ljuset påminner om Jesus som är världens ljus. Genom att följa honom i våra liv hittar vi rätt. Dopet vill en fortsättning i våra liv – få ringar på vattnet. Församlingen hjälper de döpta att lära känna dopets Gud genom att erbjuda verksamhet och sammanhang för alla, från de allra minsta och uppåt livets åldrar igenom.

Riten viktig

Året igenom sträcker sig ett pärlband av dopgudstjänster genom vår församling. Det finns många anledningar till att vi vill få våra barn döpta eller att vi självavill bli döpta.

För en kristen människa är dopet en självklarhet. Hon vill leva nära sinskapare och Gud och dopet är porten in till det livet. Men det finns många andra skäl till att man låter döpa sitt barn. Det kan vara traditionen, att andra gör det eller att det bara känns bra. Eftersom Gud har en öppen kärleksfamn till alla människor.

Vid sidan om dopets betydelse som vägen till gemenskap med Gud har det också en viktig innebörd som rit. Vi människor behöver markera när något viktigt sker i våra liv. Som vid dopet, när man konfirmeras, gifter sig eller då någon dött. Många är måna om att få sina livstolkningar inom kyrkans ram medan andra väljer en sekulär form, som till exempel en namngivningsceremoni eller en borgerlig begravning.

Vägen in i kyrkan

Även om tre fjärdedelar av alla som föds i vårt land blir döpta, så förblir många odöpta. Men många av dessa hittar senare i livet till kyrkan. Idag är Svenska kyrkan det samfund som döper flest vuxna i Sverige.

Döps man som vuxen föregås detta av en tids undervisning. Är man inte döpt när man blir konfirmand sker den under konfirmationstiden. För dem som inte längre är i sedvanlig konfirmationsålder, 14–15 år, hittar församlingen och den enskilde en väg för hur undervisningen ska gå till.

Sedan över tio år är det genom dopet man blir tillhörig Svenska kyrkan. Förr räckte det med att minst en av föräldrarna var medlem, så gick det automatiskt. Nu är dopet vägen in i kyrkan. Detta gör dopet extra viktigt och tillför ytterligare en dimension. Den gemenskap som dopet inlemmar oss i blir härigenom både osynlig och synlig: den himmelska gemenskapen och mer konkret gemenskapen i församlingen där vi bor.

Gunnar Göranzon