Hur funkar en orgel?

Orglar finns i alla storlekar. Om de är små kallas de positiv,kororgel eller kistorgel. Sådana används till exempel med orkester i äldre musik. Körmusik av Bach, Händel och Mozart ska alltid åtföljas av en orgel. Ibland har de pedal.

En större orgel består av flera orglar, så kallade verk. Varje verk spelas på en egen manual. Därför har stora orglar ett spelbord med flera våningar. Om en ”vanlig” kyrkorgel har två manualer så består den av tre självständiga verk, eftersom pedalen också är ett eget verk. Upp till fem manualer och pedal är inte helt ovanligt, även om det då handlar om mycket stora orglar i en stor akustik. Det finns några sådana i Stockholm, men här finns faktiskt ovanligt fina instrument. Vanligast är två eller tre manualer.

Det hela börjar med en fläktmotor som blåser in luft i ett magasin eller direkt i den låda som piporna står på, luftlådan. Från luftlådan ska luften in i piporna som låter. Dels ska man då välja vilken sorts pipor som ska låta, vilka register, och dels ska man spela på tangenterna så att ventilerna till piporna öppnas. Hur detta görs beror på vilken typ av orgel det är. Den äldre tekniken använder trästänger och ståltråd för att öppna ventilerna. Från slutet av 1800-talet blev det poppis att använda tryckluft eftersom man då kunde bygga orgeln mycket större utan att det blev tungt att spela. Ventilerna kan också öppnas elektriskt. Man kan också kombinera olika tekniker.

När luften väl har nått fram till pipan kan det låta nästan hur som helst eftersom det finns myriader av olika piptyper. Varje tangent på manualen, och varje tast (pedaltangent) i pedalen, spelar på var sin pipa inom en stämma. Om man använder till exempel en stämma (=register) som kallas Trumpet 8’ så finns det 56 sådana pipor, en för varje tangent. Den mörkaste är väldigt stor, den ljusaste väldigt liten. Använder man Flöjt 8’ så finns det 56 sådana pipor också. Och man kan spela på flera register samtidigt. Om vi säger att vi drar ut alla register i en orgel med 30 stämmor och kopplar ihop alla manualer med varandra och spelar ett ackord medbägge händerna på 8 tangenter, helt normalt, så låter alltså 30x8 pipor, det vill säga 240 pipor. Det är alltså lätt för organisten att få orgeln att låta starkt precis när som helst. En stor orgel har flera tusen pipor!

Förutom luftförsörjning, spelmekanik, regerverk (registerhantering) så har de flesta orglar också andra hjälpmedel. Svällare är en lucköppningsmekanism som organisten styr med en ”gaspedal”. Ett eller flera verk kan stå inne i varsitt skåp som är försedda med luckor som antingen stänger inne ljudet eller släpper ut det. Tremulant får luften att vibrera så att tonhöjden dallrar upp och ner, som en sångares vibrato. Fria kombinationer är ett datoriserat hjälpmedel för att snabbt registrera en förutbestämd kombination av stämmor. Med en knapptryckning går orgeln från superstarkt till supersvagt. Eller helst ännu starkare!

Robert Zelizi