Foto: håkan flank

Qigongen samlar deltagare i alla åldrar. Långsam rörelse, meditation och bön – och en gemensam kaffestund – berikar hela människan.

Livskraften frigörs när kropp och själ möts

Vi är många, i alla åldrar, storlekar och former. Vi gör qigong tillsammans. Som en kollektiv enhet följer vi de lågmälda instruktionerna. Rörelserna böljar i samstämd harmoni. Samtidigt som vi delar upplevelsen är var och en helt inne i sitt. Mariasalen intill Vårfrukyrkan är fylld av energi – och totalt lugn. På samma gång.

”Qigong, meditation och bön” – så står det i församlingens informationsblad. Varje torsdag morgon klockan nio. Vad gömmer sig bakom den rubriken?

– En gång frågade en prästkollega: vad gör ni egentligen? Det enklaste sättet att ta reda på det är nog att komma hit och vara med, säger Bertil Närding, präst i församlingen och den som en gång i tiden tog initiativet till qigongen.

Tar livet på allvar

Qigong liknar långsam gympa. Utövandet har uråldriga kinesiska anor. Tanken är, förenklat, att vår livsenergi qi, frigörs av gong, som är en ansträngning att mobilisera denna kraft. Bertil Närding stötte först på qigong som utövare. Så småningom lärde han sig mer och drog i det tysta igång en liten grupp av intresserade hemma i församlingen. Sedan 1999 är qigongen på torsdagsmorgnarna ett etablerat faktum. Ingen egentlig marknadsföring har behövts, folk hittar hit ändå. Bortåt 50 deltagare är ingen ovanlighet.

Den här miljön ger utrymme för alla grader av andlig längtan eller obestämt sökande. Kanske söker jag bara ett fastare grepp om livet och mig själv? Det kan jag få här; den meditativa stämningen tar själva livet – och livskraften – på allvar.

– Lyssna på kroppen, gör inte mer än kroppen vill, instruerar Bertil varsamt. Känn efter! Ta en paus om det behövs.

Löser upp spänningar

Rörelserna har namn som att omfamna månen eller efterlikna tranans flykt. Det är svårt i början, men kroppsminnet hjälper snart till. Andningen är hela tiden med i rörelserna. Syftet är att släppa spänningar, stå ”grundad” på jorden och riva ner den ofta konstlade gränsen mellan kropp och själ.

– Meditationen som finns i de här rörelserna förkroppsligar vår själ och besjälar vår kropp. Det här med andningen är viktigt, förklarar Bertil. När vi är små barn andas vi med hela kroppen, men ganska snart börjar vi lägga på oss ett pansar. Vi spänner musklerna, får inte visa ledsenhet. Vi lär oss att behärska oss. När vi får medvetenhet om de här spänningarna, då börjar förändringen!

I kyrkan har kroppen hamnat lite på undantag under lång tid, tycker Bertil. Från början bland israeliterna fanns ett helhetstänkande: ”vi har inte en själ, vi är en själ”. Med det hellenistiska inflytandet kom en uppdelning av andligt och materiellt, som påverkat kyrkan under lång tid. Men i 2000-talets Svenska kyrkan finns en ny öppenhet och frimodighet.

– Det här är ett återtagande av ett naturligt kroppsmedvetande, att få ihop kropp och själ, som egentligen inte borde vara åtskilda. Jag ser qigongen som ett slags allmänmänsklig andlighet.

Qigongpassen avslutas med massage. I par om par masserar vi varandras ryggar. Ge och ta, stämningen är tillåtande och fri. Det går helt enkelt inte att göra fel! Flera gäspar, vi är avslappnade snarare än trötta. Sedan samlas vi i en cirkel för en stund i tystnad. Tankarna, eller icke-tankarna, far precis vart de vill. Just nu – frid!

– Man känner varje gång man går härifrån att man ”lyfter”, säger Ulla, en av deltagarna. Jag kom in i församlingen via något så allvarligt som en sorgegrupp. Vi är väl tre från den gruppen som blev nyfikna och började här. Det ger ork och energi!

Många stannar kvar och fikar efteråt. Den sociala samvaron betyder också mycket.

Utan qigongen är jag nästan inte människa, säger Karin, som hållit på i sex-sju år. Efter ett qigongpass är jag glad hela dagen. Och detta att få samtala med andra människor över en kopp kaffe är jättevärdefullt.

Bengt började i våras. Han framhåller det vackra rummet som ännu ett plus. Mariasalen en solig höstmorgon är bara den en upplevelse!

Inga prestationskrav

Maj-Lis har varit med från allra första början. Då var det hon, Ellen, Ingrid, Almuth, Margareta och Bertil.

– För många har det här betytt en hel del, säger Maj-Lis. Det är en väldigt fin del av kyrkans gemenskap.

Almuth har genom åren regelbundet hoppat in som avbytare till Bertil.

– Jag är väldigt tacksam för qigongen, det var så jag en gång kom in i församlingen, säger hon. Jag är egentligen ingen ledartyp, men när jag kan dela med mig av det här till andra känns det bra. Är folk nöjda så är jag nöjd!

Qigongen samlar deltagare i alla åldrar. Pensionärerna har fördelen av att vara daglediga, men de som yrkesarbetar försöker anpassa almanackan för att kunna vara med. Många har också deltagit här som del i come-back från exempelvis sjukskrivningar.

Förutom Bertil och Almuth finns flera bland deltagarna som är villiga att ta över och leda då och då. Det här är en sammansvetsad och ändå väldigt öppen gemenskap. Här finns inga prestationskrav över huvud taget. Bara bejakande av livet – och en öppenhet för det andliga.

Kari Malmström