I sinnesro-gudstjänsten får vi mötas som vi är

”Det finns ingen som klarar
sig helskinnad genom livet. Vi får våra sår och kan känna ett behov av helande – av sinnesro. Sinnesrogudstjänsten är för alla med en sådan längtan. Till den här gudstjänsten kan vi komma till kyrkan och känna oss välkomna precis som vi är.”

Ungefär så hälsar prästen Ann-Christine välkommen till den allra första Sinnesrogudstjänsten i Vårfrukyrkan den 28 februari. Gudstjänsten firas på den vanliga kvällsmässotiden, onsdag 19.00.

Begreppet Sinnesrogudstjänst förknippas för många med AA (Anonyma Alkoholister) och andra tolvstegsprogram. Men Sinnesrogudstjänst är inte detsamma som tolvstegsrörelsen eller AA. Gudstjänsten är för alla.

Ikväll kommer en blandad skara. Några välkända gudstjänstfirare, några ur den lokala AA-gruppen, en del helt okända ansikten, ett par av konfirmanderna som just nu har sportlovsledigt… vi vet kanske inte vem grannen i bänkraden är, men vi delar alldeles tydligt en gemenskap, som känns. En gemenskap med utrymme för enskildhet – för var och en efter behov.

En stunds andrum

AA har i många år haft möten i kyrkans lokaler. Kvällens gudstjänst kom till efter att några medlemmar oberoende av varandra tagit kontakt med ett par av församlingens präster. Intresse och önskan att fira Sinnesrogudstjänst fanns på båda håll.

Sinnesrogudstjänsten är till formen tillåtande och öppen – det finns absolut inga sätt att göra fel! Här erbjuds en fristad för den som behöver en stunds andrum, en möjlighet att känna igen sin sårbarhet och mänsklighet i andra.

Någon predikan blir det inte. Centralt är istället delandet, att en eller flera berättar något personligt ur sitt liv. Idag delar en medlem ur AA sina tankar om längtan, tro och hopp. Hennes berättelse om vägen mot tro är enkel och vardagsnära, den kan beröra oss alla.
Andra inslag i gudstjänsten är psalmsång, ljuständning och nattvardsfirande. När vi delat bröd och vin (druvjuice) tar vi varandras händer och läser tillsammans sinnesrobönen:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

I en blandad känsla av energi och frid lämnar vi kyrkan. Vi har mött Gud och varandra.

Kari Malmström