Juni 2007	Textstorlek: Liten Medium Stor
Foto: Håkan Flank Eva Ellnemyr, David Pettersson och Cecilia Öhrwall — trion i församlingens nya ungdomsprojekt. Församlingen vill öppna nya dörrar mot de unga Ungdomarna ska ha en självklar plats i dagens och morgondagens kyrka – det är så en levande församling kan växa och utvecklas. Brännkyrka församling har också under lång tid arbetat för att nå barn och unga, men mer kan göras. Förra året beslutade kyrkofullmäktige att avsätta resurser för ett tvåårigt projekt vars mål är att skapa nya kontaktytor, i och utanför kyrkan. En präst, en musiker och en pedagog ingår i projektgruppen, som började sitt arbete i mitten av april. Här berättar de själva om sin uppgift. Det mediala bruset sköljer över oss med en våldsam kraft, en strid ström av erbjudanden och identitetsskapande budskap som säger: ”det här är du”. Vi påverkas alla, inte minst de människor som står i begrepp att forma sina liv. Alla söker vi finna en utgångspunkt där vi kan säga ”det här är jag”. Vi speglar oss i den värld vi möter, genom vår omvärld blir vi bekräftade, sedda. Vi får passa in i ett sammanhang, en gemenskap. Vi får en identitet, en existens. Men denna identitet är inte en gång för alla given, för vem är det som bekräftar identiteten? Varumärket, modetidningen, kyrkan, skolan, kompisar eller familjen? Listan kan göras lång. Ett sökande samhälle Dagens samhälle är ett sökande samhälle. Kanske kommer detta århundrade bli känt som ”den stora förvirringens tid”. ”Jaget” tycks finnas någonstans bortom vår horisont. Vi söker med ljus och lykta efter något som kan fylla de tomrum som uppstår i livet men har aldrig riktigt ro att lita på våra val. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Så hur ska församlingen arbeta i en tid som denna? Ett sätt är att försöka finna nya former där ungdomar får förhålla sig till det outsägliga, det som inte alltid låter sig uttryckas i andra former, det som tar sig genom stängda dörrar, det som bekräftar vår innersta längtan, det som vi kallar – Gud. Vi tre som nu gått in i detta spännande arbete är Eva, Cecilia och David. Eva är präst i församlingen sedan 1997 och har nu tagit ledigt från sin ordinarie tjänst för att ägna sig åt ungdomsprojektet. Förutom sin teologiska kompetens har Eva ett brett kontaktnät och insyn i församlingens arbete. Cecilia är musiklärare, musiker och kompositör, har många kontakter i musikkretsar samt erfarenhet av projektarbete över nationsgränser. David är lärare i musik och religion, och bidrar såväl pedagogiskt som teologiskt och musikaliskt till helheten. En del av projektets resurser har också avsatts för att tvåårigt förstärka vaktmästeri och informationsverksamhet. I skrivande stund håller vi på att utarbeta en plan för de kommande två årens arbete. Före midsommar räknar vi med att den är färdigformulerad. Utgångspunkten är församlingens befintliga ungdoms- och konfirmandarbete men även arbetet gentemot skola/fritid. Att församlingen har en stor samlad kunskap har vi snabbt förstått men hur kan vi finna ytterligare tänkbara vägar? Ena dagen är vi säkra på vägvalet, nästa mer tveksamma. Kanske är denna osäkerhet en styrka just nu: Vi tvingas ständigt till eftertanke och reflektion. Helhetstänkande ”De kom som ett yrväder en aprilafton med tankar, idéer och visioner…” – är det så vi ska bli ihågkomna? Är det så projektet ska dra fram i församlingen? Blir det inte rätt jobbigt att städa upp i allt virrvarr som uppstår när någon envisas med att skapa korsdrag? För att inte tala om vad tröttsamt det måste vara att springa omkring och vara yrväder hela dagarna... Nej, det är viktigt att vårt arbete genererar ett fortsatt växande även efter projektets avslut. Vi vill arbeta så att de dörrar som öppnas in till församlingen och ut till omvärlden sker utifrån ett helhetstänkande. Församlingen är så mycket mer än de anställda. Ett på sikt ökat frivilligengagemang är önskvärt. Vi tror att höstterminen kommer bli den tid då församlingen tydligast börjar märka vår närvaro. Skolorna drar igång och likaså församlingens ungdomsarbete och konfirmandarbete. Vi hoppas på två händelserika år. David, Cecilia och Eva	Kyrkorådets mål för projektet Kyrkorådet är projektets uppdragsgivare. En styrgrupp har utsetts för att löpande ha insyn i arbetet. Styrgruppens medlemmar är kyrkoherde Eva Abragi, kanslichef Eva Jarenius samt från kyrkorådet ledamöterna Magnus Jarnling och Maria Styf. Så här formulerar kyrkorådet projektets uppdrag och mål: • Att formulera en plan för hur församlingen kan möta barn och ungdomar i skola och på fritiden. • Att skapa givande möten mellan ungdomar och församling. • Att få fler ungdomar att vilja konfirmeras. • Att genom barns och ungdomars delaktighet bredda det konstnärliga och musikaliska språket i gudstjänsten. Två musiklärare som gillar utmaningar lockades av Brännkyrkas nya projekt Den 16 april kom David Pettersson och Cecilia Öhrwall till Brännkyrka församling. I två år ska de jobba här, i församlingens nystartade ungdomsprojekt. Att Cecilia Öhrwall slog in på musikens bana låg i blodet. Hon är ”uppvuxen med körmusik”. Pappa är Anders Öhrwall, känd kyrkomusiker, körledare och arrangör, verksam i Adolf Fredriks församling i många år. Mamma är musiklärare. – Uppgiften här i församlingen är en utmaning, det gillar jag. Jag är en projektmänniska och är van att jobba så. Cecilia är 41 år, bor på Söder med man och 3-årige Malte samt de två bonusbarnen Clara och Gustav. För drygt tio år sedan gick hon ut Musikhögskolan som färdig musiklärare. Men det blev inte musikläraryrket hon hoppade på, utan frilansuppdrag och projekt. Hon har gett ut flera skivor, arrangerat ”Sacred Music” av Duke Ellington och uppfört den i flera kyrkor, varit engagerad i Enskedespelet som kompositör och pedagog, jobbat med Peter Flacks revyer i Örebro under ett par år... För några år sedan fick hon via musikhögskolan uppdraget att genomföra ett sida-projekt, att bygga upp en musikskola i Indien. Det blev flera längre vistelser där för Cecilia – och musikskolan hon etablerade står nu på egna ben. Hennes senaste projekt var att tillsammans med brodern Esbjörn skriva musiken till ”Mr Flower Power”, en film av journalisten Marika Griehsel om Carl von Linné och hans arv till oss (sänds i SVT1 den 5 juli 21.00). – Jag har också precis avslutat ett vikariat som musiklärare i Sjöängsskolan här intill. Det ”råkade” ta slut samtidigt som projektet här i församlingens drog igång. Det kändes helt rätt för mig att söka projekttjänsten. ”Vad roligt det är” – så tänker jag ofta. Jag känner redan en del barn och ungdomar i församlingen, det är ju relationer man bygger. Nu finns en möjlighet att växa vidare i de kontakterna. David Pettersson är 28 år och ”bondson från en mycket liten by utanför Piteå”, som han beskriver det själv. Musik har alltid intresserat honom och kyrklig förankring har han sedan barndomen. När han valde yrkesbana utbildade han sig till musiklärare på Musikhögskolan i Piteå. Med glimten i ögat förklarar han att alternativet att bli jordbrukare aldrig funnits för honom – han är nämligen allergisk! Medan David ändå var i studietagen pluggade han till religionslärare dessutom. – Religion har jag läst mest för mig egen skull, inte primärt för att verka som pedagog. Det är ett litet ämne, det finns nog inte så många lärartjänster med just min kombination av ämnen... Den är dock en utmärkt ryggsäck att ha med in i projektet i Brännkyrka församling. – När jag sökte tjänsten här såg jag verkligen många möjligheter. Jag har alltid haft tanken att kanske arbeta inom Svenska kyrkan, och själva uppdraget i projektet är spännande. Sedan två år är David Stockholmsbo, men sitt norrländska lugn har han kvar. Visst är Stockholm större än lilla Backträsk, och tempot högre, men han trivs bra. En präst, en pedagog och en musiker sökte församlingen till projektet. Cecilia fick musikertjänsten och David pedagogtjänsten. Prästtjänsten gick till Eva Ellnemyr, redan välkänd i Brännkyrka efter många år här. Kari Malmström

Juni 2007

Foto: Håkan Flank

Eva Ellnemyr, David Pettersson och Cecilia Öhrwall — trion i församlingens nya ungdomsprojekt.

Församlingen vill öppna nya dörrar mot de unga

Ungdomarna ska ha en självklar plats i dagens och morgondagens kyrka – det är så en levande församling kan växa och utvecklas. Brännkyrka församling har också under lång tid arbetat för att nå barn och unga, men mer kan göras. Förra året beslutade kyrkofullmäktige att avsätta resurser för ett tvåårigt projekt vars mål är att skapa nya kontaktytor, i och utanför kyrkan. En präst, en musiker och en pedagog ingår i projektgruppen, som började sitt arbete i mitten av april. Här berättar de själva om sin uppgift.

Det mediala bruset sköljer över oss med en våldsam kraft, en strid ström av erbjudanden och identitetsskapande budskap som säger: ”det här är du”. Vi påverkas alla, inte minst de människor som står i begrepp att forma sina liv. Alla söker vi finna en utgångspunkt där vi kan säga ”det här är jag”.

Vi speglar oss i den värld vi möter, genom vår omvärld blir vi bekräftade, sedda. Vi får passa in i ett sammanhang, en gemenskap. Vi får en identitet, en existens. Men denna identitet är inte en gång för alla given, för vem är det som bekräftar identiteten? Varumärket, modetidningen, kyrkan, skolan, kompisar eller familjen? Listan kan göras lång.

Ett sökande samhälle

Dagens samhälle är ett sökande samhälle. Kanske kommer detta århundrade bli känt som ”den stora förvirringens tid”. ”Jaget” tycks finnas någonstans bortom vår horisont. Vi söker med ljus och lykta efter något som kan fylla de tomrum som uppstår i livet men har aldrig riktigt ro att lita på våra val. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Så hur ska församlingen arbeta i en tid som denna? Ett sätt är att försöka finna nya former där ungdomar får förhålla sig till det outsägliga, det som inte alltid låter sig uttryckas i andra former, det som tar sig genom stängda dörrar, det som bekräftar vår innersta längtan, det som vi kallar – Gud.

Vi tre som nu gått in i detta spännande arbete är Eva, Cecilia och David. Eva är präst i församlingen sedan 1997 och har nu tagit ledigt från sin ordinarie tjänst för att ägna sig åt ungdomsprojektet. Förutom sin teologiska kompetens har Eva ett brett kontaktnät och insyn i församlingens arbete. Cecilia är musiklärare, musiker och kompositör, har många kontakter i musikkretsar samt erfarenhet av projektarbete över nationsgränser. David är lärare i musik och religion, och bidrar såväl pedagogiskt som teologiskt och musikaliskt till helheten.

En del av projektets resurser har också avsatts för att tvåårigt förstärka vaktmästeri och informationsverksamhet.

I skrivande stund håller vi på att utarbeta en plan för de kommande två årens arbete. Före midsommar räknar vi med att den är färdigformulerad.

Utgångspunkten är församlingens befintliga ungdoms- och konfirmandarbete men även arbetet gentemot skola/fritid. Att församlingen har en stor samlad kunskap har vi snabbt förstått men hur kan vi finna ytterligare tänkbara vägar? Ena dagen är vi säkra på vägvalet, nästa mer tveksamma. Kanske är denna osäkerhet en styrka just nu: Vi tvingas ständigt till eftertanke och reflektion.

Helhetstänkande

”De kom som ett yrväder en aprilafton med tankar, idéer och visioner…” – är det så vi ska bli ihågkomna? Är det så projektet ska dra fram i församlingen? Blir det inte rätt jobbigt att städa upp i allt virrvarr som uppstår när någon envisas med att skapa korsdrag? För att inte tala om vad tröttsamt det måste vara att springa omkring och vara yrväder hela dagarna...

Nej, det är viktigt att vårt arbete genererar ett fortsatt växande även efter projektets avslut. Vi vill arbeta så att de dörrar som öppnas in till församlingen och ut till omvärlden sker utifrån ett helhetstänkande. Församlingen är så mycket mer än de anställda. Ett på sikt ökat frivilligengagemang är önskvärt.

Vi tror att höstterminen kommer bli den tid då församlingen tydligast börjar märka vår närvaro. Skolorna drar igång och likaså församlingens ungdomsarbete och konfirmandarbete. Vi hoppas på två händelserika år.

David, Cecilia och Eva

Kyrkorådets mål för projektet

Kyrkorådet är projektets uppdragsgivare. En styrgrupp har utsetts för att löpande ha insyn i arbetet.

Styrgruppens medlemmar är kyrkoherde Eva Abragi, kanslichef Eva Jarenius samt från kyrkorådet ledamöterna Magnus Jarnling och Maria Styf.

Så här formulerar kyrkorådet projektets uppdrag och mål:

• Att formulera en plan för hur församlingen kan möta barn och ungdomar i skola och på fritiden.

• Att skapa givande möten mellan ungdomar och församling.

• Att få fler ungdomar att vilja konfirmeras.

• Att genom barns och ungdomars delaktighet bredda det konstnärliga och musikaliska språket i gudstjänsten.

Två musiklärare som gillar utmaningar lockades av Brännkyrkas nya projekt

Den 16 april kom David Pettersson och Cecilia Öhrwall till Brännkyrka församling. I två år ska de jobba här, i församlingens nystartade ungdomsprojekt.

Att Cecilia Öhrwall slog in på musikens bana låg i blodet. Hon är ”uppvuxen med körmusik”. Pappa är Anders Öhrwall, känd kyrkomusiker, körledare och arrangör, verksam i Adolf Fredriks församling i många år. Mamma är musiklärare.

– Uppgiften här i församlingen är en utmaning, det gillar jag. Jag är en projektmänniska och är van att jobba så.

Cecilia är 41 år, bor på Söder med man och 3-årige Malte samt de två bonusbarnen Clara och Gustav.

För drygt tio år sedan gick hon ut Musikhögskolan som färdig musiklärare. Men det blev inte musikläraryrket hon hoppade på, utan frilansuppdrag och projekt. Hon har gett ut flera skivor, arrangerat ”Sacred Music” av Duke Ellington och uppfört den i flera kyrkor, varit engagerad i Enskedespelet som kompositör och pedagog, jobbat med Peter Flacks revyer i Örebro under ett par år...

För några år sedan fick hon via musikhögskolan uppdraget att genomföra ett sida-projekt, att bygga upp en musikskola i Indien. Det blev flera längre vistelser där för Cecilia – och musikskolan hon etablerade står nu på egna ben.

Hennes senaste projekt var att tillsammans med brodern Esbjörn skriva musiken till ”Mr Flower Power”, en film av journalisten Marika Griehsel om Carl von Linné och hans arv till oss (sänds i SVT1 den 5 juli 21.00).

– Jag har också precis avslutat ett vikariat som musiklärare i Sjöängsskolan här intill. Det ”råkade” ta slut samtidigt som projektet här i församlingens drog igång. Det kändes helt rätt för mig att söka projekttjänsten. ”Vad roligt det är” – så tänker jag ofta. Jag känner redan en del barn och ungdomar i församlingen, det är ju relationer man bygger. Nu finns en möjlighet att växa vidare i de kontakterna.

David Pettersson är 28 år och ”bondson från en mycket liten by utanför Piteå”, som han beskriver det själv. Musik har alltid intresserat honom och kyrklig förankring har han sedan barndomen. När han valde yrkesbana utbildade han sig till musiklärare på Musikhögskolan i Piteå. Med glimten i ögat förklarar han att alternativet att bli jordbrukare aldrig funnits för honom – han är nämligen allergisk!

Medan David ändå var i studietagen pluggade han till religionslärare dessutom.

– Religion har jag läst mest för mig egen skull, inte primärt för att verka som pedagog. Det är ett litet ämne, det finns nog inte så många lärartjänster med just min kombination av ämnen...

Den är dock en utmärkt ryggsäck att ha med in i projektet i Brännkyrka församling.

– När jag sökte tjänsten här såg jag verkligen många möjligheter. Jag har alltid haft tanken att kanske arbeta inom Svenska kyrkan, och själva uppdraget i projektet är spännande.

Sedan två år är David Stockholmsbo, men sitt norrländska lugn har han kvar. Visst är Stockholm större än lilla Backträsk, och tempot högre, men han trivs bra.

En präst, en pedagog och en musiker sökte församlingen till projektet. Cecilia fick musikertjänsten och David pedagogtjänsten. Prästtjänsten gick till Eva Ellnemyr, redan välkänd i Brännkyrka efter många år här.

Kari Malmström

Svenska kyrkan

Box 64
125 22 Älvsjö

info@brannkyrka.org
www.brannkyrka.org

Församlingen vill öppna nya dörrar mot de unga

Ett sökande samhälle

Helhetstänkande

Kyrkorådets mål för projektet

Två musiklärare som gillar utmaningar lockades av Brännkyrkas nya projekt

Kyrkorna