Oktober 2006	Textstorlek: Liten Medium Stor
Etty Hillesum — ett modernt helgon? Nu i höst åker Annicka Kronberg-Gjörvad runt med en nyskriven berättarföreställning om Etty Hillesum, en ung judisk kvinna som skrev dagbok under krigsåren i Holland och som 1943 avrättades i Auschwitz, liksom hela hennes familj. Den 30 oktober kommer föreställningen till Vårfrukyrkan i Fruängen. – Jag drabbades av Etty och hennes liv. Jag är bara tvungen att berätta om henne! Annicka Kronberg-Gjörvad tar emot i sitt lilla arbetsrum i Gustavsberg. Här är hon präst sedan flera år men skådespelandet har hon inte lagt på hyllan. I 18 år var hon skådespelerska på Stadsteatern och har många stora föreställningar bakom sig. – För snart två år sedan berättade Ylva Eggehorn om Etty på ett seminarium och jag ville absolut lära känna Etty närmare, säger Annicka. – Etty ser klarare än många andra vad som är på väg. Hon har möjlighet att fly undan nazisterna men väljer att stanna och dela lidandet med dem som inte har något val. Jag tycker att Etty påminner mycket om Jesus, med sin totala kärlek, hängivenhet och hur hon med öppna ögon går mot döden. En sökare och filosof Etty Hillesum är 25 år när vi möter henne. Hon bor i Amsterdam, året är 1939. Etty skriver dagbok och det är genom dagböckerna, som mirakulöst bevarades, som vi lär känna Etty, en sökare, en filosof, en kvinna med författardrömmar och kanske ett helgon? Etty är en intellektuellt brådmogen och starkt livsbejakande ung kvinna, som mitt i det fruktansvärda upplever kärleken, som hon möter i en äldre man, Julius Spier, i dagböckerna kallad S. Mot sin vilja möter Etty Gud. Bön och meditation blir den källa ur vilken hon hämtar kraft i en mardrömslik tid. – Det fantastiska med Etty är också hennes moderna språk, hennes dialog med Gud är högst konkret och jordnära. Vi får följa hennes växt i dagböckerna och hur hon kommer till insikt om att Gud finns i allt och alla, även i de unga männen i nazistuniformer, säger Annicka. Etty inser att Gud inte kommer att rädda judarna undan döden men hon vill rädda Gud, skriver hon i sin dagbok. Genom henne ska Gud finnas kvar. Också när det värsta inträffar, när hon transporteras till lägret, bärs hon av kärleken till människorna runt henne. Hon tröstar och hjälper sina medfångar. Ettys sista ord i dagboken är: Man ville ju så gärna vara ett plåster på många sår. Ann-Christine Janson	Ur Ettys dagbok: ”Man måste acceptera att döden hör ihop med livet” ”Sol i burspråket och en mild vind i jasminen. Jag åker på min tillåtna cykel till min vän som i 16 månader funnits i mitt liv och som jag tycker att jag känt i tusen år och som plötsligt är så ny för mig att jag tappar andan av förundran. Vad den är märkvärdig den här jasminen, mot bakgrunden av allt det grå och sjaskiga i omvärlden är den så strålande och så fin och bräcklig. Jag begriper inte hur jasminen orkar men det behöver man heller inte begripa. I detta tjugonde århundrade kan man ännu tro på mirakel och jag tror på Gud även om lössen i Polen snart har ätit upp mig. Man måste acceptera att döden hör ihop med livet, också den fasansfullaste död. Och lever vi inte varje dag ett helt liv och spelar det då någon större roll om vi lever några dagar mer eller mindre? Jag är i Polen alla dagar, på slagfälten, så kan man kalla dem. Ibland tränger sig en vision av giftgröna slagfält på mig. Jag är hos de hungrande, hos de misshandlade och hos de döende alla dagar men jag sitter också vid jasminen med ett stycke himmel utanför mitt fönster. Det finns plats för allt i ett enda liv. För en gudstro och för en undergång i elände.”

Oktober 2006

Etty Hillesum — ett modernt helgon?

Nu i höst åker Annicka Kronberg-Gjörvad runt med en nyskriven berättarföreställning om Etty Hillesum, en ung judisk kvinna som skrev dagbok under krigsåren i Holland och som 1943 avrättades i Auschwitz, liksom hela hennes familj. Den 30 oktober kommer föreställningen till Vårfrukyrkan i Fruängen.

– Jag drabbades av Etty och hennes liv. Jag är bara tvungen att berätta om henne!

Annicka Kronberg-Gjörvad tar emot i sitt lilla arbetsrum i Gustavsberg. Här är hon präst sedan flera år men skådespelandet har hon inte lagt på hyllan. I 18 år var hon skådespelerska på Stadsteatern och har många stora föreställningar bakom sig.

– För snart två år sedan berättade Ylva Eggehorn om Etty på ett seminarium och jag ville absolut lära känna Etty närmare, säger Annicka.

– Etty ser klarare än många andra vad som är på väg. Hon har möjlighet att fly undan nazisterna men väljer att stanna och dela lidandet med dem som inte har något val. Jag tycker att Etty påminner mycket om Jesus, med sin totala kärlek, hängivenhet och hur hon med öppna ögon går mot döden.

En sökare och filosof

Etty Hillesum är 25 år när vi möter henne. Hon bor i Amsterdam, året är 1939. Etty skriver dagbok och det är genom dagböckerna, som mirakulöst bevarades, som vi lär känna Etty, en sökare, en filosof, en kvinna med författardrömmar och kanske ett helgon?

Etty är en intellektuellt brådmogen och starkt livsbejakande ung kvinna, som mitt i det fruktansvärda upplever kärleken, som hon möter i en äldre man, Julius Spier, i dagböckerna kallad S.

Mot sin vilja möter Etty Gud. Bön och meditation blir den källa ur vilken hon hämtar kraft i en mardrömslik tid.

– Det fantastiska med Etty är också hennes moderna språk, hennes dialog med Gud är högst konkret och jordnära. Vi får följa hennes växt i dagböckerna och hur hon kommer till insikt om att Gud finns i allt och alla, även i de unga männen i nazistuniformer, säger Annicka.

Etty inser att Gud inte kommer att rädda judarna undan döden men hon vill rädda Gud, skriver hon i sin dagbok. Genom henne ska Gud finnas kvar. Också när det värsta inträffar, när hon transporteras till lägret, bärs hon av kärleken till människorna runt henne. Hon tröstar och hjälper sina medfångar.

Ettys sista ord i dagboken är: Man ville ju så gärna vara ett plåster på många sår.

Ann-Christine Janson

Ur Ettys dagbok:

”Man måste acceptera att döden hör ihop med livet”

”Sol i burspråket och en mild vind i jasminen. Jag åker på min tillåtna cykel till min vän som i 16 månader funnits i mitt liv och som jag tycker att jag känt i tusen år och som plötsligt är så ny för mig att jag tappar andan av förundran. Vad den är märkvärdig den här jasminen, mot bakgrunden av allt det grå och sjaskiga i omvärlden är den så strålande och så fin och bräcklig. Jag begriper inte hur jasminen orkar men det behöver man heller inte begripa. I detta tjugonde århundrade kan man ännu tro på mirakel och jag tror på Gud även om lössen i Polen snart har ätit upp mig. Man måste acceptera att döden hör ihop med livet, också den fasansfullaste död. Och lever vi inte varje dag ett helt liv och spelar det då någon större roll om vi lever några dagar mer eller mindre? Jag är i Polen alla dagar, på slagfälten, så kan man kalla dem. Ibland tränger sig en vision av giftgröna slagfält på mig. Jag är hos de hungrande, hos de misshandlade och hos de döende alla dagar men jag sitter också vid jasminen med ett stycke himmel utanför mitt fönster. Det finns plats för allt i ett enda liv. För en gudstro och för en undergång i elände.”

Svenska kyrkan

Box 64
125 22 Älvsjö

info@brannkyrka.org
www.brannkyrka.org

Etty Hillesum — ett modernt helgon?

En sökare och filosof

Ur Ettys dagbok:

”Man måste acceptera att döden hör ihop med livet”

Kyrkorna