foto: håkan flank

Taket är ju en avgränsning, men det ska inte upplevas så. Det ska lysa, säger konstnären Laris Strunke.

Ljus och färg möter himlen i kyrkans nya tak

Laris Strunke talar med hela kroppen. I gester, mimik – och ord – beskriver han denna monumentalmålning, taket i den blivande Vårfrukyrkan. Ljus är ett centralt begrepp, färg ett annat.

– Så här kommer det inte att se ut, säger han och visar det dryga trettiotal bemålade skivor som ligger sida vid sida på golvet i hans för tillfället hyrda jättelika industrifastighet.

Kommer det inte? Laris Strunke förklarar:

– Här är det helt andra ljusförhållanden. Kyrkorummet är sju meter högt. Taket ska inte ha någon direkt belysning, men ändå ha ett ljus. Jag vill att det ska ”öppna sig”! Man ska ana att rummet kan fortsätta.

Över ett år

Han har experimenterat länge. I över ett år har han gjort prov efter prov i olika tekniker och färger, olika blandningar – hur ljust, hur färgmättat?

Precis när innertaket var klart i kyrkbygget åkte de och testade, Laris och arkitekten Lars Bjursten.

– Jag hade med två förslag, ett ljust, ett lite mörkare. När vi testat på plats visste jag.

Takmålningen utförs i äggoljetempera och akryl på skivor i ett brandhärdigt material. Varje skiva är 120 gånger 120 centimeter. Totalt blir det 72 stycken. Laris har målat många, många fler på sin väg mot slutresultatet. I somras målade han så mycket som halva totalytan på masonit, för att få en uppfattning om helheten. Han la ut alla skivorna i gräset utanför sommar-huset på Gotland. Betraktade på avstånd gav de en fingervisning.

Han visar en skiss i skala 1:10. Klara färger, många kvadratiska former, räta vinklar. Och så en cirkel, knappt så markerad att den syns. Den fanns inte med i det första förslaget. Han kom fram till att en cirkel behövdes, för att skapa ett tydligt centrum.

– Det är så, att jobbet hela tiden fortsätter, idéerna utvecklas. Och jag har haft ett fantastiskt bra samarbete med arkitekten, vi har varit mycket öppna mot varandra.

Immateriellt ljus

Laris Strunke har sina rötter i Lettland men har varit verksam som konstnär i Sverige i många decennier. En stor del av hans produktion utgörs av geometriska motiv på stora dukar. Färg och form är hans element. Strunke fick uppdraget att göra Vårfrukyrkans takmålning – och altarmålning – tack vare ett bidrag ur Wicanderska fonden, knuten till Konstakademien.

Altarmålningen är redan klar och står just nu i konstnärens ateljé i Haga Norra.

– Den har fått ett nästan immateriellt ljus, berättar Laris Strunke entusiastiskt. Jag har målat i över 50 år, och hela tiden jobbat med olika tekniker, testat nytt. I våras kom jag på något jag aldrig tänkt på förr, för att få en färg så lysande som möjligt. Det använde jag i altarmålningen.

Tekniken vill han inte avslöja, men han är nöjd med reslutatet, det märks.

Nu går takmålningen mot sin fullbordan. ”Under taket, under himlen”... Himlen rår vi människor inte över, men taket har vi frihet att gestalta. Och Vårfrukyrkans tak får nog en fläkt av himmelriket – också.

Kari Malmström