foto: håkan flank (stora bilden)
medlemmar i fredsgruppen
samt mottagare av deras hjälp
(övriga bilder)

Månadsmötena samlar många medlemmar – idag är de 26 stycken. Planering inför höstens basar är en punkt på kvällens dagordning.

Här samlas goda krafter till medmänniskors hjälp

Att lindra nöd och fattigdom är en förutsättning för fred på jorden. Det går att krympa orättvisorna. Även en liten insats gör skillnad. Ungefär så kan man sammanfatta den övertygelse som driver medlemmarna i Brännkyrka församlings Fredsgrupp. I maj nästa år är det tjugo år sedan gruppen bildades. På dessa tjugo år har deras insatser hjälpt tusentals människor till ett lite bättre liv.

Fredsgruppen har utan tvekan kul när de ses, men här är arbetet huvudsaken. En gång per månad samlas gruppen i Brännkyrka församlingshus. Vid mötena följer de upp aktuella projekt, och disk

uterar nya möjligheter att nå ut med sina hjälpinsatser.

”Kontakt genom Birgit J med East London, hamnstad i Sydafrika. En bekant till Birgit arbetar med stadens slumbarn. Barnen får en dagsranson på 1½ dl soppa! Kostnad: 30 öre. Beslut: 3000 kr till East London.”

Citatet är hämtat ur minnesanteckningarna från mötet den 20 januari 2003. Ungefär så brukar det gå till när Fredsgruppen hittar nya projekt att engagera sig i. De prövar alltid förutsättningarna noga. Kan man säkerställa att hjälpen verkligen når fram? Är de insatser som görs bra och effektiva? Som regel har antingen någon medlem eller betrodd bekant själv varit på plats i mottagarlandet. Allt som görs är personligt, nära och tillförlitligt. Gruppen har koll på så gott som varenda krona och hjälpsändning som skickas iväg.

Jullådorna packas... för vidarebefordran till Jelgava, Lettland.

Ett lagarbete

Fredsgruppen drivs som en förening knuten till församlingen. Förutom de humanitära hjälpinsatserna har gruppen i alla år deltagit i kampen för fred genom att samla namnunderskrifter för att påverka makthavare, sälja fredsvykort, delta i manifestationer. Men hjälpen och det handfasta, praktiska arbetet står i centrum.

Medlemmar har kommit och gått genom åren. Flera drivande och aktiva har tyvärr gått bort, men på något sätt har gruppen alltid lyckats fylla leden med nya krafter. Men fler händer behövs, för verksamheten växer hela tiden.

– Det här är ett lagarbete, understryker Gudrun Bergman. Hon är Fredsgruppens ordförande, och så nära en ”lokal kändis” man kan komma. Hur många församlingsbor som passerat hennes hus med saker att skänka är omöjligt att säga.

En stor del av Fredsgruppens arbete utgörs av att hantera sådant som folk skänker. Kläder, textilier, husgeråd, prylar, leksaker… Mycket packas i lådor och sänds till mottagare i olika länder, huvudsakligen Lettland och staden Jelgava. Kontakten med Jelgava förmedlades av Centrumkyrkan i Farsta för ett antal år sedan. Idag har Fredsgruppen ett betydande åtagande där via stadens baptistförsamling, med bland annat fadderfamiljer, finansiering av skolmåltider, julklappssändningar och nu senast hjälppaket med hygienartiklar till livstidsfångar i stadens fängelse.

– Fängelsedirektören skrev och tackade, våra paket var väldigt uppskattade, säger Gudrun Bergman. Det är svårt att föreställa sig hur knappt om resurser det fortfarande är i Baltikum. Pensionärerna har så liten pension att den knappt går att leva på, barnen får inga skolmåltider. Fattigdomen är enorm.

– Som tur är finns det många som vill hjälpa, vi tycks ha en förmåga att dra till oss goda krafter, fortsätter Gudrun och berättar om Rune, som sedan flera år jobbar ideellt åt Fredsgruppen. Han kör regelbundet sin lastbil fram och åter mellan Älvsjö och Lettland.

Kan göra skillnad

Sheela Wadman hittade till Fredsgruppen via en aerobicskväll i Kämpetorpsskolan. Hon kom att tala med en Fredsgruppsmedlem och tänkte att detta nog kunde vara något för henne.

– Redan på första mötet kände jag att ”här vill jag vara”, skrattar hon. Det var som att komma hem till alla farmödrar och mormödrar som finns – vilken värme!

Sheela är från Singapore men har bott i Sverige i många år. Hon är själv uppvuxen under knappa omständigheter.

– Mina föräldrar brukade säga att ”ju mer du ger, desto mer får du tillbaka”. Även om de själva var fattiga, så ville de dela med sig till andra. För mig har det alltid varit självklart att hjälpa dem som har det svårt.

Sheela är med sina 50 år en ung medlem. Medelåldern är relativt hög, de flesta är pensionärer. Det vill Fredsgruppen gärna ändra på. Visst kan det vara svårt att kombinera ideella insatser med yrkesarbete och familjeliv, men omöjligt är det inte. Det fina med Fredsgruppen är att ingen insats är för liten. Även den som bara kan avstå en enda kväll om året för att packa hjälppaket är välkommen. En kväll är ju mer än ingenting! Och alla kan vi tänka oss för en extra gång innan vi slänger saker som kan komma till nytta och glädje för någon annan.

– Vi har ett överflöd av leksaker i det här landet. De måste ut i världen, inte hamna på en soptipp, säger Kerstin Wiklund, föreningens sekreterare. Det finns massor av barn som aldrig ägt en leksak i hela sitt liv. Tänk vilken skillnad vi kan göra för dem!

I Fredsgruppen är allt arbete oavlönat. Omkostnaderna är extremt små, med undantag för frakter och tullar. Gruppen får ett ekonomiskt bidrag från församlingen varje år, övriga intäkter kommer huvudsakligen från försäljning av skänkta prylar. En årlig basar i Brännkyrka församlingshus har länge stått för lejonparten av Fredsgruppens omsättning. Tills för knappt två år sedan, då en ny möjlighet öppnade sig.

– Vi hade så mycket grejer kvar efter basaren och visste inte hur vi skulle bli av med dem, berättar Bodil Wahlgren, Fredsgruppens kassör. Vi fick lagra dem i källaren i Fruängen. Så kom Gudrun på idén att starta försäljning där.

Gun Karlsson, medlem i Fredsgruppen men även vaktmästare i Fruängens kyrka, undersökte möjligheterna. Och i mars förra året var loppisen ett faktum. Den håller öppet tre dagar i veckan och bemannas – helt ideellt – av Fredsgruppens medlemmar. Loppisen blev en succé och intäkterna skapade snabbt många nya möjligheter att hjälpa.

Sammanhållning och samverkan

Just nu räknar Fredsgruppen 47 medlemmar, varav ett 25-tal brukar komma på träffarna. Många har av ålders- eller hälsoskäl fått dra ner på det aktiva arbetet, men fortsätter att bidra ekonomiskt eller med exempelvis handarbete.

– Fredsgruppen har aldrig fastnat i gamla hjulspår, här har alltid varit aktivitet och fantasi, säger Britta Mineur, som varit med nästan från början. Nu är hon över 90 och hör för dåligt för att delta i mötena. Men minnesanteckningarna läser hon så fort de kommer.

– Minnesanteckningarna är fantastiskt bra för sammanhållningen, fortsätter Britta, som nyligen gått igenom alla från de nästan tjugo åren.

– En sak som jag beundrat hela tiden är att gruppen alltid hängt med i världshändelserna och visat lyhördhet för var i världen behoven finns. En annan är förmågan till samverkan. Tack vare kontakter med till exempel Erikshjälpen, Läkarmissionen och Centrumkyrkan har hjälpen nått ut mycket effektivare än om vi gjort allt själva.

Samtidigt är gruppen helt självständig, utan kopplingar till någon stor biståndsorganisation. Så vill medlemmarna ha det, för med de personliga kontakterna kommer energin, glöden, beslutsamheten att försöka förändra till det bättre.

I Fredsgruppens ögon är var och en som tar emot hjälp av dem en medmänniska, aldrig någon anonym. Vid det här laget har gruppen tagit emot högvis med julkort, brev och fotografier från Chile, Thailand, Västbanken, Sydafrika, Lettland… och fler lär de bli.

Kari Malmström