Foto: Håkan Flank
Att sjunga är jättekul. Ju fler man är,
desto roligare blir det, tycker Åsa och alla Sjöänglarna.
Med skratt och lek växer sången fram
Det är härligt att sjunga många tillsammans,
för det känns så skönt. Det är den enkla utgångspunkten
för Sjöänglarna, en av församlingens körer
för barn mellan fyra och sex år.
– Sång är ingen prestation, den är ett uttrycksmedel,
säger Åsa Bjerkerot, som leder Sjöänglarna.
Ett femtontal barn i en ring på golvet. De sjunger ramsan ”Det
regnar i Ragnars rabarberrabatt, det är farbror Rabalder med spruta
och tratt” – tungvrickande men härligt utmanande.
”Hur låter den om vi sjunger riktigt sorgligt?” frågar
Åsa, och en snyftande jämmer fyller rummet. ”Glad då?”,
och samma ramsa kvittras fram med skratt och energi. ”ARG då...?”.
Nu viner ilskan fram, kantiga, bestämda toner. Tänk att samma
lilla ramsa kan bli så olika!
Träffpunkt för familjerna
Varje måndagseftermiddag träffas Sjöänglarna i
Brännkyrka församlingshus. Körsång under lekfulla
former för förskolebarn har visat sig vara väldigt populärt.
Grupperna är alltid fulla, och det är ofta kö. Åsa
Bjerkerot startade församlingens första småbarnskör
1998, idag finns två Sjöängla-grupper och en lika välbesatt
”systerkör” i Fruängen, Fruänglarna. Varifrån
Fruänglarna fått sitt namn är ganska givet. Sjöänglarna
är uppkallade efter det stora fältet nedanför Brännkyrka
kyrka, Sjöängen. Namnidén kläcktes av Lena, mamma
till tre tjejer som alla varit Sjöänglar.
– Många av körbarnen har mer eller mindre vuxit upp
i församlingens familjeverksamhet, berättar Åsa. De
har börjat här som bebisar tillsammans med sina föräldrar.
I bebisgrupperna sjunger vi mycket, kören blir en naturlig fortsättning.
För Oscar och Ellen är det så. Lillasyster Ellen är
två och ett halvt och fortfarande för liten för Sjöänglarna.
Hon väntar otåligt på att få börja. Ellen
och mamma Louise väntar utanför i hallen när Oscar sjunger.
Här är massor av folk, föräldrar och småsyskon.
Sjöänglarna är minst lika mycket en träffpunkt för
familjerna som en aktivitet för barnen.
Anastasias mamma Daniela fick tipset om Sjöänglarna av Oscars
mamma. De går på samma dagis.
– Anastasia sjunger jämt, hon älskar att sjunga. Det
här är verkligen jättebra för henne. Och det känns
så högtidligt när de sjunger i kyrkan, då sitter
man där som stolt och gråtfärdig mor och bara njuter,
skrattar Daniela.
Helt på barnens villkor
Några
gånger per termin medverkar Sjöänglarna i gudstjänster
i kyrkan. Även här gäller lustens princip. Den som känner
sig blyg får lika gärna sitta i mammas eller pappas knä
och sjunga där.
– Sång handlar inte om att duga, utan om att vara, säger
Åsa. ”Bruka den begåvning du fått. Skogen skulle
vara väldigt tyst om bara de fåglar som sjöng vackrast
sjöng” – det är ett citat av Henry van Pyke som
jag tycker väldigt mycket om. Det här är helt på
barnens villkor. Visst tränar vi och övar på sånger,
men det får vi liksom på köpet. Först och främst
har vi roligt.
Åsa tar fram det svallande havet, ett jättesjok blått
glänsande tyg. Nu ska vi ut på fiskafänge. ”Fiskarna
simmar, fiskarna simmar” ekar halva kören taktfast, medan
andra halvan glatt sjunger om att gå till stranden på morgonen
och vittja näten. En i taget går balansgång över
”havet”. Kul!
Körsång är ett stort fritidsintresse i Sverige. Många
av Sjöänglarnas föräldrar är själva körsångare.
Pernillas mamma till exempel.
– Vi började leta efter en kör när Pernilla var
tre, och har stått i kö ett tag till Sjöänglarna,
berättar pappa Johannes. Vi tycker att sång och musik är
viktigt och roligt. Nu har Pernilla varit med här i några
veckor och trivs absolut. Det är jättebra att den här
möjligheten finns.
Sång för alla åldrar
Ett av Sjöänglarnas projekt i vår är en konsert
på Valborgsmässoafton tillsammans med församlingens
seniorkör, Veterankören. Att samla alla åldrar i gemensam
sång är något Åsa Bjerkerot tror mycket på.
– Det är viktigt, både i kyrkan och i samhället
i övrigt. Jag vill kämpa för att få ihop olika
åldrar, inte hålla isär dem – för det blir
mycket roligare då. Att sjunga tillsammans är en jättebra
början!
Kari Malmström