foto: Bea Lönnqvist, Staffan Törnqvist, Kari Malmström

På fyra dagars läger hinner man göra massor! Lek och spel, skratt och gemenskap, grupparbete och förtroliga samtal, ute och inne, andakter, goda måltider – och mycket nattsudd... Trötta men nöjda kom de här konfirmanderna hem till Brännkyrka igen.

På lägret får många frågor sina svar

På Kristi himmelsfärdsdagens morgon klev de på en buss med destination Stjärnholms stiftsgård i Sörmland. Söndag eftermiddag kom de hem igen, med många nya intryck i bagaget. För 42 fjorton-femtonåringar från Brännkyrka församling var den här långhelgen vikt för konfirmationsläger. Brännkyrkabladet följde med.

”Vilken typisk svensk rätt kommer från början från Turkiet?” – det är en av frågorna i fredagens tipspromenad, en av många aktiviteter under lägerdagarna. Bland svarsalternativen finns bland annat kebab och kåldolmar. Konfirmanderna är indelade i lag, fem eller sex i varje. Det tar en liten stund att resonera sig fram till svaret (kåldolmar), men sedan är det full fart till nästa fråga. Det regnar och är kallt, men kul i alla fall. Man kan ju inte bli mer än blöt!

”Vilken tid i kyrkans år förknippas med färgen lila?” – en helt klart knivigare fråga. ”Lila är en lycklig färg”, säger någon, ”Påsken är väl svart, det var ju då han dog”, säger en annan. ”Jul? Den är väl röd, nej för resten, rött är ju blodets färg…”.

Det är möjligt att några lag svarat fel på frågan om färgen (rätt svar är fastan), men när resultatet summeras spelar det inte så stor roll. Förutom frågorna finns längs vägen ett antal stationer där lagen ska lösa gemensamma problem – som till exempel att vända en matta som alla står på, utan att kliva av från mattan. Det är svårare än man tror, samarbete är en förutsättning.

Var fjärde konfirmeras

Någon typ av lägervistelse ingår i alla varianter av konfirmation inom Svenska kyrkan. Just de här lägerdeltagarna har träffats regelbundet sedan i höstas, halva styrkan i Fruängens kyrka, halva i Brännkyrka. Fyradagarslägret är finalen på deras konfirmationstid. Andra gånger kan det vara så att ett kortare läger istället inleder konfirmationstiden. En annan variant är ett längre läger och ett mindre antal träffar hemmavid före eller efter. Det här ser olika ut i olika församlingar.

Alla som går i åttan får erbjudandet varje år. I Brännkyrka församling brukar ungefär var fjärde nappa. Det är synd att de inte är fler, tycker flera av lägerdeltagarna.

– Det är ju nu man får den här chansen, det är klart att man ska ta den, säger Emma.

Det är inte lika lätt att ångra sig och komma tillbaka när man är sjutton…

Emma och kompisarna Vanessa, Jessica och Jennifer har känt varandra länge, sedan dagis och lågstadiet. Numera går de i olika skolor men träffas på fritiden. En sak som är bra med konfirmationstiden, tycker de, är just att man träffar folk, nya människor eller sådana man känner litegrann men nu lär känna bättre. Gamla skolkompisar, eller gamla lagkamrater i fotboll, till exempel.

Att lära känna nya människor, det är ett av argumenten för att tacka ja till erbjudandet om konfirmation. Ett annat är att man vill ta reda på mer, försöka komma fram till om man tror på något och i så fall på vad.

Det är inte särskilt många som haft någon relation till kyrkan före konfirmationstiden. Linnea har sjungit i kyrkans körer ända sedan lågstadiet, en av Josefinorna (det finns fyra med det namnet på lägret) sjöng också ett tag fast det är länge sedan. En dryg fjärdedel har varit på ”Kyrkbion” som barn, vi kollar med en snabb handuppräckning. Men annars så är konfirmationen faktiskt deras första riktiga kontakt med kyrkan.

– För mig var det självklart att konfirmeras. Det är viktigt att ta reda på vad kristendomen är, det som var sjätte person i världen tror på, säger Hannah.

Hon är en av dem som tror att hon kanske kommer att bli kvar i kyrkan även senare. Hon har upplevt miljön som öppen, en plats där man kan vara den man vill vara – vilket inte alltid gäller ute på skolorna.

– Det är snälla personer i kyrkan, säger hon enkelt.

Som i en musical

Lägerdagarna är späckade med aktiviteter, men visst finns stunder av dödtid mellan en aktivitet och nästa. Lollo, Soffan, Anna och Lina sitter och snackar på ett av rummen. Allihop valde aktivt att tacka ja till konfirmationserbjudandet, även om Anna menar att hon blev liiite övertalad – av sin kompis, inte föräldrarna. Att vara på läger är toppen, tycker de. Hela konfirmationstiden har faktiskt varit oväntat kul.

– Fast vi har lärt oss mindre än jag trodde vi skulle göra – och lekt mer, gjort roliga saker, säger Lina.

– Vi har faktiskt bara lekt en lek idag, protesterar Soffan. Hon vill gärna att det ska bli flera.

Nåja, dagen är ju inte slut än…

Prästen Bea samlar sin grupp, de som träffats i Fruängen, för en sista genomgång av den redovisning som ska göras på konfirmationsgudstjänsten. Det liknar en slutscen i en musical. Bland annat framför hela gänget ”Fångad av en stormvind” för att illustrera en text ur Apostlagärningarna, hur den helige ande kommer – som en stormvind!

Sedan jobbar de en stund. De får gruppvis diskutera människans förlåtelse och Guds förlåtelse, finns det likheter eller skillnader? Varje grupp får i uppgift att hitta på och spela upp en scen och förklara hur de tänkt.

Så följer flera scener på temat ”att någon är taskig mot någon annan”. Tankegångarna är kanske lite krokiga ibland, men många väldigt kloka. Det verkar som om de flesta litar på Guds förlåtelse, utan villkor – medan de inte tar människans förlåtelse lika för given.

Konfirmanderna som träffats i Brännkyrka övar på sin pjäs, som ska spelas upp på deras konfirmationsgudstjänst. Pjäsen handlar om Jesu födelse.

– Kom ihåg nu att ni måste lyfta på huvudena och tala högt, annars begriper ju inte mormor och faster och vilka det nu är som sitter i kyrkbänkarna vad som händer, inskärper prästen Inga-Brith än en gång.

Vi kommer in i handlingen när Herodes fru ser en Porsche i tidningen och börjar tjata på sin man om att få köpa den. Just då kommer ett sms som talar om att Jesus kommit. Herodes låter frun få Porschen av bara farten, eftersom han nu måste koncentrera sig på att få Jesus dödad. Här blandas evangelietexter med modern teknik – och skådespelarna är definitivt engagerade. Dräkterna till pjäsen får konfirmanderna fixa själva. Therese, som ska vara ängel, funderar över vingar. Hon har ett par utklädningsvingar från när hon var liten, kanske fungerar de?

I båda grupperna är det väldigt många tjejer, men det är nog mest en slump.

– Bland våra sommarkonfirmander är det faktiskt tvärtom, säger Inga-Brith. Där är nästan alla killar. Jag tror det kan ha att göra med att många killar sysslar med sport och sådant, och är upptagna på kvällarna. På sommaren har de mera tid.

Vad säger killarna själva? Är det en tjej-grej att konfirmeras? Lägrets ”korthajar” Jacob, Tom och Adam (de spelar kort så fort tillfälle ges) tror nog inte det. Själva ville de veta mer om vad den kristna tron står för, säger de, även om Jacob mumlar något om en moped, som han ska få efter konfirmationen.

På lördagen blir det dop. En annan Josefin ska döpas. Detta att inte vara döpt men ändå vilja konfirmeras kan vara en känslig fråga. Josefin tycker att det är pinsamt och är väldigt lättad när det är över.

– Det är alltid en eller ett par som inte är döpta, det hör till, säger Inga-Brith och Bea. Men det går alltid att ordna under konfirmationstidens gång och bli ett fint minne, det också.

Sena kvällar

Förutom församlingens anställda är fem faddrar med på lägret. Faddrarna är ungdomar som fortsatt delta i kyrkans gemenskap efter sin egen konfirmation. Staffan, Johan, Jonas och Therese har hunnit vara med ett tag, medan Nathalie bara är ett år äldre än årets konfirmander. Faddrarna har ansvar för en rad praktiska arrangemang, organiserar aktiviteter, tävlingar, lekar, grillkvällar och vad det nu kan vara. Det råder en rå och respektlös relation mellan konfirmander och faddrar, man retas, garvar ihop – är kompisar.

Men varje morgon blir skillnaden tydlig. Faddrarna ansvarar för väckningen. Hårda knackningar på rumsdörrarna skakar liv också i den sömnigaste konfirmand.

För trötta är de. På läger sover man alldeles för lite. Ingemar, som är församlingspedagog, berättar på konfirmandernas befallning spökhistorier första kvällen. Här på Stjärnholm spökar det faktiskt i ett visst rum i huvudbyggnaden… Det kan man prata länge om ute i korridoren. Man kan försöka få sig en titt på spöket också. Mitt i natten.

Sista kvällen blir det hårda förhandlingar. Vi har haft en lång mingelkväll med musik, chips och läsk, spel, lek och allmänt flams. Ändå är det svårt att genomdriva läggtiden 01.00.

Det är ganska slött i bussen på vägen hem. Nu är det bara en träff kvar på hemmaplan för de här konfirmanderna. Om en vecka är det dags för konfirmation och sedan är det över. Kanske kommer några av dem att behålla kontakten med kyrkan, andra inte. Med något litet undantag är de alla nöjda, och glada för att de tagit den här chansen.

Kari Malmström