foto: håkan flank

Som i de flesta körer är damerna i majoritet. Ta ton-kören har 43 medlemmar – sju är män. Sjungande herrar är mycket välkomna!

Här är kören där alla får ta ton

Alla kan sjunga! Det räcker med att vilja – och att våga. Så tänkte kyrkomusikern Peter Gunnarsson när han startade Ta ton-kören i Fruängen för drygt fyra år sedan. Det verkar som om det stämmer. Ta ton-kören växer och utvecklas stadigt. Här samlas sångare med mycket skiftande bakgrund och musikalisk vana, eller ovana. Det som förenar dem är att de vill ”ta ton”. Brännkyrkabladet har hälsat på några gånger under hösten.

Repetition tisdag kväll 19.00. Uppsjungning. Hela kören skanderar unisont: ”ajajajajajajaj”, ”ojojojojojojoj”… Avslappning är nyckeln när man ska sjunga, förklarar Peter. Kören ”aj-ar” och ”oj-ar” vidare. Efter ett tag är avslappningen närmast total – och här och var uppstår spontant frust och fnitter och till slut ett allmänt gapskratt. Dags för skärpning och en stunds koncentrerat övande.

Efter ett tag är det dags igen.

– När man sjunger bygger man upp en spänning hela tiden, säger Peter. Det gäller att komma tillbaka till ursprungsläget igen – som är total vila.

Han demonstrerar några andningsövningar kombinerade med armrörelser. Meningen är att man ska ”tappa” både hakan och magen. Kören knogar på. Och de har alla väldigt kul, det märks.

Sång är glädje

Repetition inför gudstjänst söndag morgon. Först uppsjungning. Gymnastiska övningar, sedan med ljud till också. Hum och brum och toner. Klockan är bara nio men alla är både pigga och engagerade. En uppsjungningsramsa om Dramaten och Operan, sväng med armarna, vidare och vidare cirklar.

– Det låter mycket bättre och mer om er, när ni gör så här, säger Peter glatt.

Sång handlar till stor del om glädje – och, som sagt, om avslappning.

– Jag sjöng fel, säger någon.

– Då får du ställa dig där… Peter pekar leende mot en tänkt ”skamvrå”. Skratt.

I denna kör är just glädjen att göra musik tillsammans mycket märkbar. Peter instruerar tydligt, ger exempel, visar tricks för att följa rytm och ton. Han agerar försångare både en och två gånger. När man stöter på något som är knepigt – krävande tonhöjd, krångliga melodislingor, ovanliga rytmer – ger han konkret hjälp så att kören kommer vidare.

Sångarvana är ingen förutsättning för att vara med i Ta ton-kören. Här väntar en stol på den som i hemlighet drömt om att sjunga i kör hela livet, men aldrig vågat. Här vågar man.

– Jag gick med för att det är så roligt att sjunga, säger Sven, som tillsammans med hustrun Eva började här för tre år sedan. Jag hade aldrig tidigare sjungit i kör, men gärna hemma för skojs skull.

Kören ger kraft

Birgitta har varit med i två och ett halvt år. Hon hörde talas om Ta ton-kören av en granne, som frågade om inte hon också skulle gå med. ”Men jag kan ju inte”, svarade Birgitta. Hon är döv på ett öra och lider av tinnitus och trodde att hon nu definitivt missat chansen att någonsin få sjunga i kör.

– Jag är så glad att jag faktiskt vågade mig hit. Här är så fint kamratskap, alla visar förståelse, till exempel för att jag måste sitta så att jag hör. Kören ger mig ny kraft – jag känner mig aldrig udda eller annorlunda. Det spelar ingen roll om det så är snöstorm – på tisdagskvällarna ska jag hit!

Den här hösten har kören utökats med flera nya sångare. En av dem är Miriam, som snabbt glidit in i gemenskapen.

– Jag sjöng i kör i skolan, sedan blev det inte av. Jag har pluggat, jobbat, inte haft tid. Men nu var det dags. Jag bor i Bromma, så det är ju en bit att åka, men med tvärbanan går det hur bra som helst.

Miriam är inte ensam om att ha sjungit i skolan och sedan inte mer. Ungefär halva Ta ton-kören har på ett eller annat sätt sjungit i kör tidigare. Några medlemmar har till exempel ett förflutet i den nu upplösta Älvsjö Damkör.

Gäller att hitta rätt

Peter slösar med beröm men slår också ner på det som kan förbättras. Att det lyckas så väl beror troligtvis till en del på hans omsorgsfulla repertoarval. Det gäller att hitta precis rätt musik. Det blir ju inte roligt att sjunga om uppgiften hela tiden överstiger ens förmåga. Samtidigt får det inte vara för lätt, då blir det tråkigt.

När kören, som nu, planerar att genomföra en lite större uppgift, folkmusikmässan ”I välsignan och fröjd”, övar de extra utöver den vanliga repetitionstiden. En stämma i taget turas om att komma trekvart tidigare och ”råplugga”.

– Peter har en ängels tålamod, säger Mia. Det här är jättekul, rena rama hälsokuren.

Mia sjöng i Katarinakörerna som ung, sedan tog jobb och barn det mesta av tiden. Men hon trivs i kyrkliga miljöer, och hittade till Fruängen via babysång med första barnet. Så såg hon en annons om Ta ton-kören och bestämde sig för att slå till.

Helena, som bor på Söder, såg också en annons. Hon hade aldrig sjungit organiserat i kör, men var nyfiken.

– Jag ser fram emot varenda tisdag. Det är fysiskt härligt att sjunga, man kopplar av och är samtidigt skärpt och koncentrerad. Dessutom gillar jag kyrkan, den ger ett sammanhang, är ett kulturarv.

Marianne och Bo från Örby gick med i Ta ton-kören i vintras. De hade provat så gott som alla så kallade ”jag kan inte sjunga”-körer i Stockholm, berättar de. Nu letade de efter en ny.

– Vi var runt och tjuvlyssnade på flera stycken körer. Ta ton-kören vann. Det är en trevlig grupp, jättefin stämning.

– Men det är lite synd att vi är så få herrar, säger Bo. Det vore kul om fler killar upptäckte hur roligt det är att sjunga!

Kari Malmström