När vintermörkret kring oss står då gryr på nytt vårt kyrkoår...

Vi tänder adventsljusen och vintermörkret skingras. Advent är väntans tid. Vi väntar och längtar, sjunger Bereden väg för Herran, känner högtidlighet och förväntan. Vårt nya kyrkoår har just börjat.

I Sverige har första advent inlett kyrkoåret sedan början av 1900-talet, men kyrkoårets grundstruktur är mycket äldre än så. Huvuddragen formades redan under kristenhetens första århundraden. Att ha ett eget år hjälper oss i kyrkan att hålla ordning på söndagarna. Varje söndag har sitt tema som styr psalmval, böner och predikan.

Skillnaden mellan kyrkoårets slut och början känns tydligt. Vi har just lämnat söndagen före domssöndagen och domssöndagen bakom oss. Två söndagar fyllda med stort allvar, då vi väntar på Kristi återkomst och är medvetna om att domen finns framför oss. Och så, första advent och vi börjar förbereda oss för att än en gång ta emot den nyfödda, värnlösa, Gud som människa.

Vi påminns varje år

På första advent rider Jesus in i Jerusalem. Först då är det som folket, de många, förstår att Jesus är Messias, den de har väntat på. På samma sätt påminns vi, varje år, om att Jesus är Guds son och vi förbereder oss för att ta emot honom. Det är advent!

När så alla fyra ljusen i adventsljusstaken är tända är julen här. Högtiden då vi firar Jesu födelse. Förutsättningen för Jesu livsverk. Gud delar det mänskliga livet med oss fullt ut. Efter jul kommer en efterfirningstid; trettondedagstiden. Under trettondedagstiden funderar vi, hör vi texter kring att Guds härlighet har uppenbarats för oss i Kristus.

Efter den här tiden kommer så ännu en förberedelsetid, nämligen fastan. Visst kan vi behöva förbereda oss lite ordentligt inför den största högtiden av alla; påsken. Fastan är vår ökenvandring fram till påskens glädje.

Som en liten påskdag

Vi minns berättelsen om Jesu tid öknen då också han fastade, den varade i 40 dagar. Redan i gamla testamentet berättas det om en ökenvandring, då mot det förlovade landet. Den varade i 40 år! Vi vet att redan på 300-talet var 40-dagars fasta vanlig. Även vår fasta varar i 40 dagar. Nu kanske den räknekunnige protesterar eftersom det faktiskt är fler dagar från askonsdagen som inleder fastan fram till påskdagen, om man inte vet att söndagarna inte räknas in. Söndagen är Kristi uppståndelsedag och varje söndag ses som en liten påskdag. Därför räknas inte söndagarna in i fastan.

Påsken är den äldsta och största av alla kristna högtider. Då firar vi Jesu uppståndelse! Hela perioden från påsk till pingst är en seger- och glädjetid. Glädjen och festen är stor.

Också efter denna högtid kommer en efterfirningstid; trefaldighetstiden. Denna är lång och rymmer en lång rad söndagar. Temana under denna tid är konsekvenserna för vårt kristna liv utifrån det som hände den första julen, den första påsken och den första pingsten. Jesus föddes, Gud blev människa som vi, Jesus dog och uppstod, den helige Ande utgöts. Kring dessa högtider har vårt kyrkoår byggts upp. Under kyrkoåret används olika färger på skrudar och textilier i kyrkorummet, där varje färg har ett symbolvärde. Lite förenklat kan det se ut så här:

 

Förberedelsetid	Högtid	Efterfirningstid
Advent	Jul	Trettondedagstid
Fasta	Påsk, pingst	Trefaldighetstid
Lila	Vitt	Grönt
	(Långfre — svart)
	(Pingst — rött)

Färgernas betydelse: Vitt: glädje, fest • Lila: förberedelse, bot
Grönt: växande • Rött: Anden, eld, blod, kamp • Svart: sorg

Att inleda ett nytt kyrkoår innebär rent praktiskt också att vi byter årgång i evangelieboken. Evangelieboken innehåller tre årgångar texter där varje söndag har en text från gamla testamentet, en episteltext (från något av breven i nya testamentet) och en evangelietext.

Och nu, Bereden väg för Herran! Än en gång vill Gud födas in i vår värld, in i våra liv. Ännu är inte alla ljus i vår ljusstake tända, så vi fortsätter att vänta och längta; det är advent!

Eva Ellnemyr