Nya medlemmar välkomna, men se upp – du blir fast direkt

Högt i tak, glada skratt och varm gemenskap – fjorton dagar går fort och äntligen får man träffas igen! Varannan torsdagseftermiddag samlas damerna i Fruängens kyrkliga syförening i sällskapsrummet, Fruängens kyrka.

Kyrkliga syföreningar har lång tradition, har funnits och finns fortfarande i många församlingar. Den här sortens förening har välgörenhet som ledstjärna. Medlemmarna handarbetar, ordnar regelbundet försäljning av alstren och skänker överskottet till olika hjälporganisationer.

Föreningen blomstrar

Fruängens syförening är idag den enda inom Brännkyrka församling. Den blomstrar envist under ordförande Inger Palms inspirerande ledning.

När Brännkyrkabladet träffar syföreningen står julbasaren för dörren. Mycket ska planeras, vem ska baka vad till kaffeförsäljningen, vem ska bemanna vilket bord, vem ska hålla i lotterierna? Men innan planeringen tar vid ska man få tid att umgås. Inger hälsar välkommen, sedan dricker man kaffe och småpratar. Prästen Tore Nydevik leder ett andaktsinslag med gemensam sång.

Här är lätt att känna sig välkommen. Tyra von Walden är föreningens nyaste medlem.

– Det är en så hjärtlig stämning, alla är vänliga. Jag har alltid haft så mycket att göra, är aktiv i SPF bland annat, men nu tyckte jag att det var dags att äntligen gå med i syföreningen, säger denna alerta 94-åring.

På papperet har föreningen ett trettiotal medlemmar. Riktigt så många samlar inte träffarna, men omkring 20 brukar dyka upp. Några av de äldsta medlemmarna har helt enkelt inte ork längre, men att gå ur föreningen – aldrig! Här har man så trevligt att man blir kvar på livstid.

Linnéa Jerrolf har varit med sedan 1967. Hon fick höra talas om syföreningen på en föräldraträff i samband med att sonen konfirmerades.

– På den tiden fanns många hemmafruar, syföreningen blev en träffpunkt. Men det var annorlunda då, vi satt vid långbord och handarbetade under träffarna.

Numera är umgänget det viktigaste när man ses. Hilda Kjellgren har visserligen med sig stickningen, men de flesta handarbetar hemma. Hilda själv stickar som allra snabbast när det är något riktigt bra på TV, berättar hon.

– Jag, däremot, har stickat färdigt, säger Inga-Lill Hammarin. Jag stickade mängder förr, bland annat lusekoftor under kriget. Nu ägnar jag energin åt att sälja andras saker istället – våra basarer är bland det roligaste jag vet.

Dags att lämna över

I 31 år har Inger Palm varit föreningens ordförande. Hon är rörd över det upprepade förtroendet, men nu vid fyllda 86 tycker hon att det är lagom att lämna ordförandeskapet vidare vid nästa årsmöte.

– Här finns säkert flera som är villiga att ta över, säger hon lugnt. Vi har en stark gemenskap som de flesta tyckt att det varit lätt att komma in i.

Det intygas av Margret Alpmo, som är 57 och föreningens yngsta medlem. Hon blev sjukpensionär för några år sedan och hade tråkigt.

– Jag har alltid gillat att handarbeta, och så såg jag en pytteannons i lokaltidningen om syföreningen. Jag blev fast direkt. Här är härliga möten över generationsgränserna!

En så här livaktig förening lämnar naturligtvis en del spår i den församling där den verkar. Den textila altartavlan i Fruängens kyrka, till exempel, är en gåva från syföreningen – visserligen inte producerad av damerna men väl donerad. Och tavlan vid sidan om altaret har sytts av flinka syföreningsfingrar, liksom dopklänningarna som finns till låns i Brännkyrka kyrka och som genom åren burits av åtskilliga dopbarn.

Fler medlemmar är välkomna! Syföreningen tar julledigt nu, men träffas igen den 22 januari 2004.

Kari Malmström

Vill du vara med?

Kontakta Inger Palm, telefon 88 10 85, eller kom direkt. Syföreningen träffas torsdagar jämna veckor 13.00-15.00.