foto: håkan flank

Det som sägs här i kvinnogruppen, det stannar här. Absolut tystnadsplikt råder.

”Vi är inga proffs, vi är bara medmänniskor”

De ger varandra tid, de lyssnar utan att avbryta. Ingen serverar lösningar på andras problem. De vet alla att livet kan vara tufft ibland. På olika vägar har de hittat till kvinnogruppen i Fruängens kyrka. Här finner de tillit och gemenskap, som ger kraft att lyssna inåt, att söka svaren och ”hjälpa sig själv”.

Vardagsbekymmer eller stora livsproblem, trötthet, irritation, sorg, frustration – ofta försöker vi hantera dem på egen hand. Kanske har vi stöd av en livskamrat eller nära vän, kanske söker vi professionell hjälp.

Men de allra närmaste kan kännas för nära, och det professionella för opersonligt. Vi människor behöver vanliga medmänskliga möten, och det är precis vad kvinnogruppen erbjuder.

Just nu är gruppen sju kvinnor stark: Christina, Kerstin, May-Britt, Titti, Eva, Gun och Berit. Varje träff inleds med kaffe och macka och en stunds småprat. Stämningen är både småfnittrig och allvarsam. Gun är här för första gången, och samtalet över kaffet kretsar en stund kring hur nya deltagare tas emot.

– Ni kände varandra så väl, säger Berit, som också är relativt ny. Man kan nästan känna sig ännu mer ensam då.

Strax har tjejerna bestämt att bli ännu bättre på att ta hand om de nya, ”sätta dem in i läget” och ägna en stund åt att berätta om hur de själva hamnat här.

– Det krävs mod att ta sig hit första gången. Jag förstår att människor tvekar, säger Christina. Det är svårt att prata om sig själv, och ovant att få tala till punkt, att få det utrymmet.

– Man fattar inte riktigt vad det handlar om heller. Jag läste om gruppen i Mitt i Söderorts ”På gång”, och blev väldigt nyfiken, berättar Titti. Men riktigt vad det gick ut på begrep jag inte förrän jag kom hit.

– Folk kanske tror att det är politiskt, eller väldigt kyrkligt, inflikar Berit. En sådan här gemenskap är svår att ”marknadsföra”.

Efter kaffestunden bildar gruppen en ring. Levande ljus och dunkel i rummet. Var och en får berätta hur veckan varit. Ingen avbryter. Ingen kommer med goda råd. Ibland har någon mycket på hjärtat, jobbiga upplevelser som behöver mycket utrymme. Ibland väljer någon att bara lyssna. Vissa gånger väljer gruppen ett tema, till exempel ”bitterhet”, ”misströstan” eller ”tålamod”, och samtalar utifrån det.

Absolut tystnadsplikt, det är en viktig regel. Det som sägs här, det stannar här.

Kvinnogruppen har funnits i några år nu. Christina har varit med längst av nuvarande medlemmar, sedan våren 2001.

– Vi vill ge fler chansen att uppleva den här sortens gemenskap. Samtidigt får man inte bli för många, då är det bättre att knoppa av och bilda flera grupper, och det hjälper vi gärna till med. Så tveka inte att ta kontakt!

Kari Malmström